En lärare sliter plötsligt ner en elev som passerar förbi. Mobilfilmen är suddig och allt visas i slowmotion. En konstig känsla infinner sig i mig. Vad hände egentligen? Hur kunde det ske? Varför filmade någon i klassrummet precis när detta inträffar? Vad hade hänt före, och vad säger klasskamraterna som upplevde hela förloppet? I torsdags dömdes läraren för misshandel, straffet blev 50 timmars samhällstjänst, och 8.200 kronor i böter. En sak är säker, jag skulle vare sig vilja vara elev eller lärare i dagens högstadieskola.
Det skriver jag, just hemkommen från en spännande dag som gästföreläsare på universitetets tv-produktionsutbildning i Piteå. Ett 20-tal hungriga studenter från hela landet har suttit som klistrade framför mig en hel dag. Törstiga på att få lära sig tv-världens alla knep och knåp, de har lyssnat, nickat, ställt initierade frågor. Jag är högst medveten om att de är unga vuxna, som gjort ett aktivt val och till och med betalar för sin utbildning. Det är ett tag sen högstadiehänget i Göteborg, Älvsbyn, Luleå, eller var de nu kommer ifrån.
Men kanske var just någon av dessa studenter, bara för något år sedan, antingen utsatt för en utbränd, ilsken högstadielärare, eller själv en stökig uppkäftig elev?
Skillnaden mellan att vara ung vuxen och barn, att vara studiemotiverad eller skoltrött, skillnaden mellan att TVINGAS eller faktiskt välja att utbilda sig är ju uppenbar.
Och skillnaden mellan en hårt knegande högstadielärare, och att som jag bara kunna hoppa in enstaka strödagar, och på kuppen få värsta ego-boosten, är ju enorm.
Jag beundrar lärarna. Enormt. Kanske inte han som tappade greppet och hårdhänt slet ner sin elev, mitt under en promenad genom klassrummet. Då har man verkligen gått över alla gränser, inte bara brutit mot lagen, förmodligen också passerat både sitt eget förstånd och samvete. Rör det sig om en normalt funtad person så har nog denne lärares straff långt överskridit de 50 dagarnas samhällstjänst och de 8.200 kronorna i böter. Tänk dig skammen, sorgen, förtvivlan över att ha rämnat, att ha tappat kontrollen och gjort illa en elev, det måste vara fruktansvärt jobbigt.
Tyvärr förstår jag att det kan brista. Jag nästan skäms över att jag förstår, men det gör jag. Och nu refererar jag inte till det här fallet, för det har jag ingen djupare kännedom om. Videon visar ju en till synes oprovocerad situation och en lärares märkliga och felaktiga beteende. Men jag förstår att frustrationen bland lärare ibland kan bli ohållbar. Jag som blev tillräckligt frustrerad över föräldrarna som inte kunde tysta sina evinnerligt babblande pojkar som avbröt fröken minst 30 gånger vid 6-åringens första samling. (Nu vill jag så gärna lägga in en sån där skamsen emoji, så att ni förstår vidden av min toleransnivå och sen en flirtgubbe, det vill säga, läs detta aningen skämtsamt.)
Men har ni på senare år, befunnit er på en högstadieskola? Har ni någon gång upplevt den värld, den jargong, och stundtals tuffa stämning som råder? Ouppfostrade ungar, mestadels killar, som sorgligt nog aldrig fått lära sig hyfs eller att ta hänsyn, sätter ofta sin prägel på klassrumsklimatet. Många gånger rör det visserligen om ett fåtal, men det är en svart klick som tar mycket syre och energi från såväl klasskompisar som lärare. De äter upp läsförståelse, koncentrationsförmåga, viktig kunskap för livet och värst av allt lust från de övriga. Ett blinkande skyltfönster av det ojämställda samhället, där killar tycks äga luften.
Lärares fysiska tilltag leder aldrig i livet till något bra, men tuffare krav, mer respekt, jämställdhet och resurser i form av tid och oändliga samtal tror jag skulle lösa allas frustration. Både lärare och elevers.