God morgon igen och hur står det till i det till alldeles nyss påfallande varma fosterlandet ?
Jag erkänner dock att jag a-l-d-r-i-g i hela mitt liv har varit med om något så HETT, så som det har vari i Luleå i sommar. Totalt var det ju upp emot sex veckor med över 30 grader varmt. PÅ RAKEN!
Då kommer någon nostalgiker och ber oss att minnas VM-seglings sommaren 1988, men varför det då ? Då var det ju bara genomgående värme i – två veckor.
Men annars så – det är klart att jag minns den sommaren. Då jobbade vi hela tiden och var det någon tid över så festade vi. På tidningens sidor skrev vi ett dagligt summarium på engelska och för övrigt stod vi på. Alla. Chefer så väl som vanliga anställda. Och kul så förbaskat hade vi det också !
Men 26 år har gått och vi har inte direkt blivit yngre. Nu får man vara djupt tacksam om man orkar släpa sig mellan fåtöljerna på verandan. För att söka parera var det för ögonblicket råder sol respektive skugga.
Sedan har man bara sjunkit ihop och inte orkat göra något mera än att, på sin absoluta höjd, möjligen bläddra i någon bok eller tidning. Vi norrbottningar pallar inte för en sådan här intensiv hetta. Vi är bara inte byggda för det. För att nu inte tala nästan någonting alls om hur det har varit att försöka få någon nattlig sömn heller.
Det har minst sagt varit en kladdig, klibbig och ursinnigt tjatig historia. Som vi inte önskar oss någon snar repris av.
Men vad tusan – Det har ju ändå varit många fina stunder också och jodå: jag har också både läst och hunnit titta på åtskilliga böcker och filmer också.
Av dessa har ingenting varit bättre än den filmiska triumfen Nebraska (Sony) och den synnerligen grandiosa kvalitetsdeckaren Offer utan ansikte av debutanten Stefan Ahnhem (Forum). Det handlar här om två stycken veritabla femettor. Verkligen!
Nebraska, regisserad av den formidable Alexander Payne och med huvudrollen vikt för den fantastiske gamle skurkskådisen (alla mest bekant torde han vara för att han 1977 sköt ihjäl John Wayne, i westernfilmen The Cowboys) Bruce Dern.
Här spelar Dern en rufsig, fåordig och starkölstörstig gammal lirare som bestämmer sig för han absolut vill till Nebraska. För att hämta ut en större vinst som han har meddelats om att han har vunnit.
Egentligen har han inte vunnit någonting alls. Det är bara ett fejkbrev. Men det vägrar han att tro på. Han ska till Nebraska och till slut får han en sina söner (Will Forte) att köra honom dit.
Det blir en både humoristisk (släktmötet på vägen!) och gripande tripp, som så småningom även hustrun (June Squibb) kommer att delta i.
Filmad i gnistrande svartvitt ser denna Amerikas baksida ut som en valfri del av Norrland. Men hyr eller köp nu alltså Nebraska. En film som det borde vara, låt oss säga, 40-årsstämpel för att få tillgång till !
Den tjocka volymen Offer utan ansikte sträckläser man närmast. Ja, den är faktiskt så frapperande fabulöst bra. Den utspelar sig i Helsingborg och delvis i Danmark (där den danska polisen får tuff kritik) och handlar om hur ett mobbingoffer lyckas mörda nästan hela sin gamla klass.
En helt igenom lysande och mycket stringent kriminalroman. Som man avverkar i stora sjok och med mycket oroväckande hög puls.