– De ser blöta ut, säger en karl vid grönsaksdisken närmast väggen och plockar bland några morötter.
Själv sträcker jag mig mot påsen med de ekologiska.
– De är godast, köp hem, smaka och jämför, tipsar jag.
– Jag tror inte på det där, säger karln.
Som min sa i början. Du blir lurad, påstod han. Jag vill, sa jag, tro alltså.
Där står han nu vid skeppet med tomater och paprika och lägger ner mitt val i sin stora breda kundvagn, hans val. Insåg efter några återfall att det var roligare att följa med än att stanna hemma.
Kvinnor väljer och röstar på sitt sätt. Liksom männen, fast tvärtom. Det är statistiskt bevisat. Och varje val gör skillnad, inte för oss kanske men för alla de som kommer efter.
När jag handlar själv susar jag runt i butiken med den lilla kundvagnen efter som en foglig hund och vid kassan får man sig ett gympapass. Böja, sträcka, lyfta. Använda knäna. Mysigare gå fram till mannens vagn, lägga morötterna intill ovanjordsgrönsakerna, scanna honom och kom-ihåg-listan med ögonen.
Vi turas om att köra. Det är som ett hav numera, vi kryssar mellan kobbar och skär, stannar till där det nappar. Där är fiskdisken förresten!
Ingen mänska är en ö och vissa bekanta träffar man bara här. Några hastiga ord. Möten som stannar kvar.
Mataffärerna växer. Har vi blivit hungrigare på att handla? Lill-Konsum på Bergnäset byggs ut. I våras blev den här stora vid Södra hamn ett äventyrsland. Vad som var rätt ena veckan var fel den andra. Ibland blev man stående och klagade i grupp.
Klaga inte, det här är bra för hjärnan, sa en kvinna som redan använde sin.
I det nya föds nya behov. Innan såg jag aldrig mozzarellan. Personalen är tack och lov desamma. Man blir liksom bekant.
Har du varit hemma eller borta, sa jag till en kille häromveckan, vackert brun i ansiktet. Nja, sa han, kom just in från lunch, det är väl det.
De har fått nya uppgifter i det nya, locka kunder från kassakön och lära oss göra hela jobbet själva. Det är inte säkert att det går snabbare.
I en kassakö kan vad som helst hända. En gång bjöds vi på ett härligt femtioårskalas. I våras mötte jag en syrirer som pratade svenska efter tre månader i Boden, jag pratar med alla, sa han. Och längst fram sitter alltid en människa som säger hej, ser vänlig ut och säger: Är du plus-kund?
På väg ut kommer karln med morötterna fram. Jag tog i alla fall en ekologisk mjölk, säger han, när frugan är med tar hon allt.