Den här måndagen tänkte jag som vanligt ta paus i skrivandet framåt lunch och cykla iväg till gym. Men det blev inte av. Ta en joggingtur lockade inte heller trots att solen flödar med alla sina krafter. I stället står jag till min förvåning intill strykbrädan med ett pysande strykjärn i handen.
Du kan behöva en vilodag, säger kroppen. Igår böjde den rygg i vinbärssnår, för att i väninnans och mannens spår bära bort och knipsa till så att allt det bortröjda fick plats i hennes herrgårdsvagn.
I lördags snurrade den omkring på ett dansgolv 21-02 . Två orkestrar utan paus. Förutom när den helt sonika klev av golvet vid halv ett och uttorkad drog mig mot ett vattenhål. Alla dunkar tomma men i baren finns mer, sa en flicka. Ett par vattenlitrar senare var den igång igen, kroppen.
Vi dansar särskilt med varandra mannen och jag, men svänger även med andra. I början var han ovan vid regelverket. Gillar numera läget, att då och då släppa taget och få okända kvinnor i famnen rätt vad det är. Att hans kvinna blir uppbjuden av andra, det är nästan så att tuppkammen växer.
Party, party, nu är det party, hojtade en kille efter några uppsluppna turer i början av kvällen. Det har inte bromsat in än, dansandet. Men strykandet. Aldrig har du varit så skrynklig som sen du träffade mig, brukar jag säga.
Han är en skjortman. Han har aldrig behövt stryka dem själv. Inte köpa dem heller. Förutom långa rader av begagnade följde buntvis av ouppackade med när han kom. Yrkeslivet höll honom ofta och länge långt ifrån hemma. Det ligger mycket längtan bakom de där snygga skjortorna, sa jag, amatörpsykologen.
Jag köpte en i början, som ett instick i raden. Ska jag ta den röda? undrar han när vi ska iväg. I lördags gick vi ut av en särskild anledning. Lasse Stefanz hade sin fans men vi riktade in oss på Ragges som spelade den kväll då vi möttes.
Han hade sett en annons i tidningen, men inte på nöjessidan. Om Ragges visste han inget men tyckte namnet lät betryggande. När den återkom bestämde han sig.
Den där låten kommer jag ihåg från den gången, sa jag under första dansen i lördags. Gör du? Nä, sa han. Då hade jag annat i tankarna.
Och nu är det ostrukna någorlunda struket. www.anitanilsson.se