Innan mannen kom flyttande med en extra bil, hade jag vårdat min Volvo 740 silvermetallic ömt som ett barn, trots att han just fyllt arton. Barn är alltid barn. Och mannen är en man. Kan gå genom berg ifall han bestämt sig.
Sedan maken lämnat det jordiska hade jag i tretton år vant mig vid att själv fatta alla beslut, samt leja duktiga hantverkare när det gällde hus och bil.
När mannen klev in med sin osålde blåe och sa: Den ska du ha, den är säkrare, puttades Volvo 740:n åt sidan. Efter veckor av protester och gnällande tvingade även en kvinna som jag gå med på att tekniken gått framåt, även inom bilbranschen. Men ändå. Undrar vem som kör Volvon idag? sa trettonåringen nyligen, vi kommer alltid att ha våra turer i hjärtat, han och jag.
I sex år har nu den blåe haft mitt namn på ägarbeviset, ja ända tills nyss har den känts som min, även om mannen på eget initiativ kört den till besiktning samt utan att klaga beställt och betalt reparationer.
Lånade ut den till en hemvändare i somras. Mätaren svajar från grönt till rött, fast jag just tankat, berättade hon och svängde förbi, kom och titta! sa hon, vände sig mot mannen. Kvinnor tror inte alltid att kvinnor kan.
Bensinmätaren sitter där! Och den funkar, hade mannen sagt, utan att vidare reflektera. Veckan därpå började bilen ryka. Bärgades utan självrisk till verkstan. Jag är noga även vad gäller försäkringar. De har ett långvarigt förhållande bakom sig, mannen och bilfirman. De minns båda den dag då den köptes.
– Han sa ingen panik och ofta tycker kvinnan att det får mannen sköta, sa verkmästaren om månaderna som runnit iväg sedan bärgningen, när jag undrat varför ingen hört av sig till mig.
Om jag vetat, hade jag ställt av den direkt. Och beställa en åtgärd med ordet chans som prefix? Inte en bilägare som jag inte.
Är det min bil eller är det din? Vi har väl den tillsammans, säger mannen. Han kom raka vägen från ett långt äktenskap, det är mycket vi äger tillsammans, fortsätter han och får fruntimret han lever ogift med att reagera.
Du kan ju sälja den sen, föreslår mannens dotter, den är ju din.
Men så gör man bara inte. Ett ägarbyte? Där har vi det! Rätt ska vara rätt. Snart är mannen även på pappret en tvåbilsägare.
Och vad äger vi då tillsammans? En känsla som är själva kärnan. Ett par i vår situation hade träffats på nätet. Hon från söder, han från nordliga skogar och sjöar. De har nu bott på våning sju i hennes tvåa i åtta år. I sjunde himlen, preciserade de.