Du har ett hål här, sa mannen en lördagsnatt när vi kom hem från dans och stack pekfingret i min tröjfavorit. Vit tunn bomull och med lite brodyr. Det är det bara du som ser, sa jag.
Sedan han blev änkling hörde han talas om kvinnor som älskade att shoppa loss, fyllde garderober med skor och en aldrig sinande ström flashiga kläder och började fundera på vad den nya skulle tänkas kosta, månadsvis. Och så träffade han mig.
Ibland blir han less och drar in mig i affärer. Jag sveper runt med blicken i tio sekunder.
– Här finns inget.
– Hur kan du veta det?
– Jag ser det.
– Men vi har ju nyss kommit, säger han, du är som min fru. Så fort vi hade kommit in sa hon: Här finns inget. Hur kan du veta det, sa jag.
Ibland går han till ett klänningsställ och drar fram en klädtrasa.
– Den där då?
– Fin. Passar inte mig. Fel modell.
– Du har ju figur för det! Den här då?
– Fel färg.
Det händer att jag får ett ryck. Tänker att även jag kan ha fel. Det är aldrig för sent att ändra sig. Köper två.
Där hänger de tills jag rensar garderoben och lämnar in båda till Kupan. Om mannen skrattar och kallar mig en pittoresk färgklick går köpet tillbaks direkt.
Som ung var det inget problem. Vad som fanns i mitt huvud hamnade på min kropp. Sökte rätt på mönster och tyg och mamma sydde. Jag tackade förstås då. Men gjorde jag det sen? Då var det så mycket annat som stod i vägen.
På Gotland gick mannen in i en skinnaffär. Ute var det maj, doftade redan sommar. Jag satt kvar med kaffekoppen på uteserveringen och filosoferade tills han kom ut och sa: Här finns mycket som skulle passa! Du kan väl komma in och titta i alla fall!
Klänningen satt perfekt i spegeln.
När favoritflickan hälsade på drog jag på den hemma. Den ska du ha på kalas, tyckte hon. När väninnan kom sa hon ingenting. Olikt henne. Sen dess har den hängt.
– Men när ska jag ha den?
– När vi är ute och fingår, föreslår mannen.
– Var då?
– På stan.
Köpa nytt till sig själv? Händer inte. Han är en skjortman. Den förste jag haft av den sorten. Det finns fortfarande ouppackat kvar av bästa kvalitet från fruns tid.
Vad kan en fru göra när maken allt som oftast befinner sig på jobb i avlägsna länder. Göra honom verklig, tänker jag, amatörpsykologen.
Första födelsedagen och första julen i mitt hus köpte jag honom en röd-vit-randig skjorta, två tröjor samt en ytterrock i en dyr affär. Den åttonde julen slog jag till igen. Med en blåoverall från Lantmanna.
www.anitanilsson.se