Min gamla väninna ringde en lördag på mannens mobil.
Du sa att du hade en bra motorsåg, tror du att du skulle kunna komma och hjälpa oss kapa ner häcken, det är inte bråttom, sa hon.
Men angeläget är det känner vi, som det kan bli när livet liksom stannat till.
På söndag är vi där. Mannen älskar sin motorsåg. Den var det första han nämnde att han ägde, när jag stolt över mina fina träd visade honom runt på min gård den där sommarnatten.
Han fick den efter sin svärmors gubbe en gång i tiden. Den som hon blev ihop med några år efter svärfarns död.
Motorsågen är seg för att vara så gammal. Fällde nyligen en rad gamla björkar samt en gran som stuggrannen ville ha bort. Men en massa klena stammar i en bred häggmispelhäck har den svårt för. Stannar då och då, kräver justering av kedjan. Bra, då hinner vi andra hålla efter, dra bort det kapade och lägga det i en hög.
Har ni en hylsnyckelsats, undrar mannen sen och det har de. Han börjar dra. Men är för stark.
På måndag hämtar han röjsågen.
Klarar ni er själva, undrar väninnans make när han hör att vi är på väg. De ska de in till stan i ärenden.
Tänk om grannarna tar oss för marodörer, tänker jag, när röjsågen börjar dåna. Långsidan är lång. En väldig skillnad mellan före och efter. Men den granne vi ser håller upp handen i en hälsning när han passerar slagfältet i bil.
Jag kånkar och drar. Tänker på sorkpest. Pest och pina, vet yngsten. Liksom jag som satt bredvid. Sorkar går inte så högt upp, säger mannen som kapar i knähöjd. Jag andas genom näsan för att undvika damm som flyger upp.
Samlar ihop till en väldig hög. Mannen snurrar samman grönskan med spännband, trycker in i sin stora bil och kör till tippen. Varv på varv.
Jag knipsar bort vad röjsågen missade och drar ihop med en kratta. Ländryggen klagar. Tur man vet hur man får den att lyda.
När de kära husägarna svängt in stiger hon fram: Jag blir helt matt över er effektivitet. Och lycklig så klart!
Jobba för andra går undan, det finns ingen gruvar-tid. Det där att köra bort, hade hon tänkt göra i oktober när det lugnat sig. Jättebra, säger han om det som blev gjort.
En dag under åttiotalet hjälpte hon maken att sätta upp ett par icke samarbetsvilliga våtrumstapeter i vårt badrum, medan hennes karl och jag satt ute på gräsmattan och rensade blåbär. Några år senare var de värdpar på makens begravning. En väntjänst, sa han till sonen min i modern tid.
Väntjänst heter det, påminner jag när hon pratar om att betala bensinen åtminstone.
www.anitanilsson.se