– Ska du inte gå och bjuda upp nån, undrar mannen, när vi värmt upp oss med varann några danser i sträck.
– Äh, svarar jag, sen blicken svept över det välfyllda utbudet, det finns ingen.
– Det säger du alltid i början, påminner han.
Varför står de bara där och tittar utan att kunna bestämma sig, yttrade en karl under mina ensamma år, själv hade han genast gått fram och lotsat mig mot friare ytor genom en vägg av tvekande. Det är ju inte fråga om att köpa hus, poängterade han, det är ju faktiskt bara en fråga om tre och en halv minut x 2.
Nu ser jag en, upptäcker jag vid nästa Damernas och lämnar mannen åt de andra. Den jag såg blir glad, tar av sig glasögonen, inväntar takten och undrar: Varifrån kommer du flicka, som har så kalla händer. Själv är han en kamin.
Efter några svängar håller jag honom en bit ifrån för att inte bli svettig. Flicka, säger han då, du måste tänka på att jag kommer från det motsatta könet. Men det har jag inget problem med, van som jag är med pojkar.
Orkestern har åkt hela vägen från Skåne. En ungdomsorkester, varnade nån men inget lyser upp som en kväll där alla får plats, trivs och blandas. Fast visst kan man bli generad, som då han den långbente trettioplussare som nyss bjöd upp tittar ner och ler så fort man vågar titta upp och mjukt lotsar en runt i en bugg.
Sen kommer den ene efter den andre, var och en med sina stegvariationer, ibland kan man inte göra annat än att blunda och en har varit i Spanien. Kärleken håller i sig och snart blir jag bonusmorfar, sa en bekant i foajén. Inför en Damernas hittar jag mannen: Har du roligt du med? Jodå!
Jag tränar mig i form genom att jobba i skogen, berättar en dansvän i paus. Och jag har börjat på gym, replikerar mannen.
Hur många hinner man med under en kväll? Ingen aning, man bara är, ibland med hela sig själv. Att en farmor kan dansa sig vild och galen, det är mycket man inte kan föreställa sig som ung. Inte visste man heller att tre och en halv minuters lycka X två kan uppstå även då, som smultron på ett strå. Och med smaken intakt.
I kön på väg in kände mannen igen namnet på kvällens orkester, som en reklamfigur för ett danskt ölmärke, påstod han. Jaha, sa jag. De är kanske sponsrade men sättet de spelar på får motsatt effekt. Deras trick: Få tak att lyfta och fötter knappt nudda ett golv. Deras huvudlåt: Var ska vi sova i natt?
Går mot den knökfulla bilparkeringen med mannens hand om min. Om svaret på ovanstående fråga råder ingen tvekan, konstaterar vi tacksamt under de femtiofyra kilometrarna hem.