Är på väg mot huvudstaden till ett möte med kollegor från hela landet. Ett vårtecken i mitten av maj. När man ändå är så nära, brukar vi hälsa på hos äldsten och hans fru, titta på vitsippor och gå omkring i grönt. I år har vi nyss haft en värmande vecka med alla de mina.
Gotland, påminde jag i stället, du har aldrig varit där? Nä, sa mannen och bokade. För att hejda hans arbetsiver tar man till vilka knep som helst.
Få se vad man missar? Det är nu det gäller, särskilt i naturen, särskilt här. Att få ihop det och få till det. Två rådjur stod i ett skogsbryn när vi passerade. Haren som hälsar på hos oss var nyss vit med ett par mörka prickar på ryggen. Hon stannade till där gröngräs stack upp men vecklade ut öronen för minsta lilla och skuttade iväg. Satte nytt hastighetsrekord på väg ut från skogen häromkvällen, inte ens där är hon trygg. Fel klädd, sa mannen. Men morgonen vi åkte var endast öronen vita. Sällan syns två harar ihop men rund om magen brukar hon bli framåt sommarn.
I Orrbyn intill Råneälvens dansande vatten kom storspoven med våren, sången gick som vanligt rakt in i bröstet. I Jämtön hade en skygg trana landat. När man tänker tranor, tänker man sig ett stort trumpetande gäng. Varför hade hon hamnat vid sidan om? De delar nog upp sig sen, två och två. Vad hade i så fall hänt med hennes käre? Hur ska det gå?
I Vuollerim flög en humla ut från ett musbo redan i början av maj. Jag ångrar att jag inte hade kameran beredd, sa väninnan, långsamt flög hon genom kylan fylld av livskraft, humlor är otroliga.
Jag hoppas på våra. Vi har beskurit äppelträd för första gången efter instruktioner från nätet. Det ritade trädet såg inte ut som vårt. Varken före eller efter.
Det första fick jag på en Mors Dag. Oj, äntligen ett obeskuret, upptäckte haren ifjol, klev upp på den höga skaren, kröp in genom en glipa i nätet och tog för sig. Som mest gav det tretton äpplen. Vissa år inga alls. Blomningen kom igång innan humlorna, sa en som visste, vill du vara säker kan du pollinera själv.
Jag tog med brödpenseln, smög mig fram till ett äppelträd längs gatan och smekte dess blommor. Gick sen hem och hade en kärleksstund med mitt. Men vad jag än är, så inte är jag humla.
www.anitanilsson.se