Vid ingången till den stora mataffären sitter min favoritrumän och huttrar tills han ser mig. Även jag blir glad. Som jag blev när jag såg honom på stan en lördag, rak i ryggen som vilken ung man som helst. I brist på jobb i sitt hemland och utan de fyra sista siffrorna i vårt, sitter han mest. Ser andra gå förbi.
Han är med i EU liksom jag. Och var sover du? undrade jag en svinkall dag i vintras. Car, sa han, bil. Bredvid sig har han en bild på släktens barn, framtiden. Det finns orörda pengar i Bryssel för deras regering att söka, skapa skolor, jobb. Problemet är att fylla i blanketterna, sa de i teve,
Har ni sett reportagen, undrade sonen häromveckan. Jo, sa jag, det är väl meningen att vi ska sluta ge. Men jag fortsätter att samla på tjugor och dela ut. Själv har jag redan tak över huvudet, husräkningar och gymkort på autogiro, toalett med spolknapp, badkar och dusch, diskmaskin, tvättmaskin, säng att sova i, mat i kyl och frys och skafferi.
Det är roligt att ge, upptäcka att mindre summor blir stora för någon annan. Hos ensamstående Menika i södra Sri Lanka, regnar det inte längre in. När vi träffades hade hon inte råd med skor och skolväskor till småpojkarna, nu går de båda i en bra skola.
Man får ingenting ta med sig när man går. Men tänk om du blir hundra, sa min småländska svärdotter i julas.
Allt vad du vill att andra ska göra för dig, ska du också göra för dem. Bibelns gyllene regel fick de flesta i vår ålder med sig redan som barn. Andemeningen finns i alla religioner.
”I buddismen är det viktigt att hjälpa de som har det sämre. Och så tänker vi på våra kära bortgångna och hoppas att de i de kommande liven med Buddhas hjälp ska få det bättre”, skriver vännen Vijay med hjälp av sin engelsktalande kusin.
”I vår by här på Sri Lanka har vi en organisation, innan juni månads fullmåne går vi från hus till hus och samlar ihop pengar till en festival där vi bjuder de fattiga på mat. Sätter upp ett stort tält och hundra stolar och bjuder dem på ett särskilt gott ris med curry. De köar i hundratal, men vi ser till att handikappade, gamla och havande kvinnor får förtur. Många mycket tacksamma för maten, en meriterande dag för våra kommande liv”.
Och här närmar sig Nationaldagen. Visst lät Svenska flaggans dag snällare på något vis?
Alla flaggar för mig, tänkte mannen som barn på sin namnsdag den 6 juni. Även den 6 november vajade flaggorna. För att jag fyller år, förstod han.
Det förklarar en del. Men vad gäller att ge är vi av ungefär samma åsikt.
www.anitanilsson.se