Ni vet väl hur kärlekslivet uppstod? Det var en klimatfråga, sa vännen en kväll vid en middag med flera.
Det går inte längre att föröka sig själv upptäckte kräldjuren för sådär trehundra miljoner år sen. Det hade blivit för hett och för torrt. Skulle livet få en fortsättning, måste man komma samman med en annan. Idén spred sig, blev ett huvudspår.
Ni vet väl att jorden så småningom slutar snurra? fortsatte vännen.
Om sådär biljoner år, tror jag han sa. Den som lever får se. Just nu råkar det vara en bra tid i jordens historia. Där hade vi tur igen!
– Det behövs bara ett vulkanutbrott för att en ny köldperiod ska uppstå, informerar mannen och en liten pyspunka uppstår. Jag säger som det är, säger han, när han sagt som han är.
Jag säger förstås som jag är. Alla säger vi som vi är, var och en för sig. Skrapar man på ytan är vi alla lite knepiga. Det är det som driver oss isär och håller oss ihop.
En kväll spanar jag in Försoningen. Det låter lovande, säger mannen. Jag lutar mig mot hans arm i soffan, det är gott.
I rutan trettiotalets början, högreståndsmiljö. Huset förvirrande stort, tycker vi.
Äldsta dottern och hushållerskans begåvade son dras till varandra. Han vill bli läkare, hennes pappa betalar studierna. Jag ska betala tillbaka, säger killen.
Lillasystern tretton år har skrivit en pjäs om kärlek grundad på förnuft. I huset finns även tre kusiner, en jämnårig flicka med två uttråkade småbröder.
Fin middag väntar, hushållerskans son bjuds in av husets son, som även har med sig en chokladfabrikör. Läbbig typ med liderliga blickar.
Den verkar seg, säger mannen min, när det unga paret dras till varann på var sitt håll och suktar, känner lusta. Killen skriver två brev, ett anständigt, ett mer fysiskt. Lämnar fel brev till husets lillasyster att lämna vidare.
Hon tjuvläser förstås, förfasar sig. Storasystern förfasar sig inte. När de unga passionerat ger sig hän börjar mannen min gäspa.
Lillasystern hör nåt, tittar in och ser som hon ser.
Uttråkade småkusiner rymmer. Alla ger sig ut att leta i mörkret. Lillaystern smyger runt med ficklampa, ser sin kusin våldtas av chokladfabrikören, men tror sig se syrrans kille. Vittnar om det.
Den oskyldige förs bort i polisbil, fast han nyss lycklig och glad kommit hem med rymlingarna. Nästa scen. Brutala typer i mörk miljö, redo att ta itu med hjälten. Våld, våld, det är vad som väntar.
Mannen piggnar till, rätar upp sig i soffan. Snabbt och brutalt slår jag av teven. Tål i stort sett bara romantiska komedier.
www.anitanilsson.se