När du ska plantera hjälper jag dig, sa F vid Valborg när jag var lite justerad, jag kan göra allt, brukar hjälpa min bror i trädgården och i skogen. Jag kommer också, sa kompisen S.
Samma ursprung, samma språk, hamnade i samma område här i Luleå och redan pratar de svenska.
Fortare än kvickt blev det slutet av maj, Sommarn tittade in, sa hej, här har ni mig! En gammal gren från en kraftig ungersk syren vågade sig plötsligt på ett språng mot sin späde nyutslagne granne. Och fler ville. Titta vad fint, sa jag en kväll. Ser ut som en gärdsgård, sa vännen.
När F och S kommer har häggmispeln redan slutat dofta och börjat snöa vitt. Sen blir det bär och då gungar den av fåglar, tröstar jag.
Häromåret flyttade en häggmispelungdom in till en tanig bondros, naturen vet vad den behöver.
Fint, säger S om min gård, lugnt område. F har ögon som en trädgårdsmästare. Sedan de fyllt krukorna med jord och plantor som vi köpte i helgen, ser han sig omkring och hittar stora torra grenar att bryta bort från syrenen. Bara de utan löv! hojtar jag.
Det blir bara värre om du inte klipper ner dem, säger han om bondrosorna, hackar rundlar runt dem för att lyfta bort gräs och lägga på jord, de måste ha näring, fortsätter han. Men jag gillar gräs. F vädjar till mannen som säger att det är bra som det är, blir de för stora kanske jag inte kommer runt med klipparen.
F tar upp telefonen och visar bilder från sin brors trädgård i deras barndoms by, där en jättejasmin brer ut sig mot en mur. Fint va? De doftar ååh, visar han. Om några år, när kriget tar slut kan ni följa med och hälsa på.
Vi har haft fred i 207 år, säger jag. Och hos oss har det alltid varit krig, suckar S, de är galna. Förr hade vi kungar som härjade runt, berättar jag, i Prag fick jag skämmas. När krigarkungarna dött ut hämtades en ny. Adelsman från Frankrike. En general som visste vad krig var och inte kände för att starta egna.
Jag tittar ut. Runt äppelträden blev det fint sedan F gjort som han ville medan jag hade en kyckling i ugnen och inte hann säga emot. Innan trädgårdsarbetet hackade han ihop en sallad. Gott. Alla åt vi allt.
Roligt vara här, tackar S. Skönt använda kroppen, sa F, nöp några barr från cembratallen, gned dem mellan tumme och pekfinger och drog in doften, Mmm, som hemma.
Såg ni någon humla? undrar jag. Men nä.
Först när sommarn sagt hej då, vi ses när sommarlovet börjar, slog äppelblommen ut.
En fröjd att titta på, även i nordvästan och i regn kallt som snö.
Men utan humla ingen frukt. Allt hör hop. Och alla.
www.anitanilsson.se