LIVET ÄR JU, faktiskt, underbart.
Och jag menar med detta, exempelvis: varje morgon jag vaknar upp och omedelbart känner igen mig och vet var jag är någonstans – är ju faktiskt att definiera som en stor seger.
Jag är inte den som kräver alltför mycket av livet, men om man får vara frisk (acceptabel nivå, i alla fall), har en rätt stabil inkomst (jag är halvpensionär) att försörja sig på och inte behöver bry sig om (alls !) de mediokra medborgare som ju livet också vimlar av – då får man ju bara vara uppriktigt glad och lycklig.
Exempelvis kan man ju också dra sig till minnes en insändare i en av förra veckans tidningar, undertecknad av signaturen ”Björnen”. Både läs- och även mycket tänkvärd. Väldigt mycket. Då blir man ju bara ännu gladare och lyckligare.
OCH SÅ, NÄR det plötsligt anländer ett paket och det är fullt av dvd-filmer och de alla (sex stycken) är regisserad av den briljante finnen Aki Kaurismäki – då överväldigas man ju faktiskt av en djup och euforiskt präglad känsla av lycka och glädje. Som också räcker mycket längre än den tid det tar att se sig igenom denna definitivt udda sextett med originella filmer.
Sextetten är distribuerad via Folkets Bio och det är förhoppningsvis möjligt att det kommer ännu mera av Aki Kaurismäki från dem också. Finns ambitionen att göra hela hans filmkatalog tillgänglig på video (vilken i så fall är enbart beundransvärd och direkt jämförbar med en stor kulturgärning; flera av de nu tillgängliga filmerna har aldrig funnits på video tidigare och i den mån de har gjort det är de nu endera utgångna eller helt omöjliga att få tag i – ett mycket stort TACK är väldigt befogat).
De filmer som det rör sig om heter Calamari Union (1985), I Hired A Contract Killer (1990), Bohemernas liv (1992), Moln på drift (1996), Mannen utan minne (2002) samt Ljus i skymningen 2006).
Sannskyldiga mästerverk, flertalet av dem. Oförglömliga dramer, allesammans (utan undantag).
En gång i tiden; något år på 1990-talet och på filmfestivalen i den lilla nordfinska staden Sodankylä, som Aki Kaurismäki drog i gång 1986 tillsammans med sin bror Mika fick jag ett kortare samtal med just Mika Kaurismäki. Aki var inte närvarande utan i väg någonstans och filmade.
Filmfestivalen, som sponsras av ett välkänt ölbryggeriet, var en egensinnig dygnet runt upplevelse, med massor av filmer, ännu flera väldigt intensiva myggor och ett antal inbjudna internationella gäster.
Just det året som jag var där hade det dock kommit flera sena återbud, men andra år har flera klassiska regissörer som Samuel Fuller, Michael Powell, Jim Jarmusch, Jacques Demy, Bertrand Tavernier, Robert Wise, bland andra, frekventerat den nordfinska ödemarken.
Calamari Union måste betecknas som ett skämt, men man pratar hela tiden om saker. Den handlar om en grupp män i Helsingfors som gemensamt söker efter ”mera luft och utrymme” och som, en efter en, bara försvinner.
Det är en filmom ensamhet, arbetslöshet, hemlöshet och hunger.
Absurd och hysteriskt roande och exakt detsamma kan även sägas om I Hired A Contract Killer, där fransmannen Jean-Pierre Léaud (han som i slutet av 50-talet spelade pojken i Francois Truffauts klassiker De 400 slagen) energiskt försöker ta livet av sig men ständigt misslyckas med denna sin ambition. I stället kontaktar han en yrkesmördare och lägger ut ett kontrakt – på sig själv.
Det irriterande är att när han ändrar sig kan han inte lokalisera yrkesmördaren … Engelsmannen Kenneth Colley, fransmannen Serge Reggiani samt Joe Strummer, sångare i punkgruppen The Clash, har också uppgifter i filmen.
Bohemernas liv var ett projekt som Kaurismäki tog över från Michael Powell och där är samtliga medverkande ständigt fattiga och på jakt efter pengar, i Paris där handlingen utspelar sig.
I Moln på drift försöker Kati Outinen och Kari Väänänen att ta hand om varandra. Samt en hund. Utan någon större framgång.
Den geniala Kati Outinen spelar, tillsammans med den lika geniale Markku Peltola, de ledande rollerna i Mannen utan minne där en till Helsingfors nyanländ man närmast omedelbart misshandlas och tappar minnet.
Han bosätter sig bland stadens fattigaste och möter stor medmänsklighet och förståelse där. Det här är en av Aki Kaurismäkis allra bästa filmer.
Nåja, det kan även få stå för Ljus i skymningen, där Janne Hyytiäinen spelar en nattvakt som av några kriminella typer luras att ta ansvaret för ett brott som de har utfört.
Ännu en stor film.
Jag är alltså närmast hysteriskt lycklig över de här filmerna, utropar vilt ett Viva Kaurismäki ! och önskar innerligt att Folkets Bio fyller på filmografin även med exempelvis Flickan från tändsticksfabriken, Leningrad Cowboys-filmerna och Total Balalaika Show.
KATTEN MALIN HÅLLER för sin del absolut kontroll. På allting. Men det hindrar ju ändå knappast Äventyret från att fortsätta. Och livet från att vara underbart
Rolf Nilsén