Bengt Thelin, teolog, forskare och före detta undervisningsråd, har varit tidigt ute och redan givit ut en liten biografi om Hammarskjöld, Dag Hammarskjöld FN-chefen och människan. Någon sammanhängande levnadsbeskrivning ger inte Bengt Thelin, utan boken består till stor del av artiklar och föredrag som han tidigare producerat, och dessutom finns ett par föredrag medtagna, som Hammarskjölds personlige assistent Per Lind står för.

Resultatet blir en ganska plottrig framställning med många upprepningar, i vilken Hammarskjölds liv och gärning en smula slumpartat skildras i korta kapitel. Författaren upplyser också i förordet om att han skrivit en "nybörjarbok", som skall locka till vidare läsning. Bengt Thelin, som den forskare han är, har försett sin bok med notapparat och litteraturförteckning till gagn för den som vill fördjupa sig i dokument och skrifter.

Hammarskjölds kontakter med samtidens politiska och kulturella kändisar kommenteras. Tryggve Lie, Ike Eisenhower och Albert Schweitzer utväxlade alla ett antal vänliga och uppskattande brev med Hammarskjöld. Det ihärdiga lovprisandet av generalsekreteraren känns till slut en aning ansträngande.

Artikelbild

| Dag Hammarskjöld.

Det enda som störde hos denne perfekte man tycks vara att han levde ensam. "Mr Hammarskjöld! Have you never been in love?" frågade en diplomathustru på en middag, men Hammarskjöld skämtade bort det hela. Somliga misstänkte att han var homosexuell, men Bengt Thelin finner inget belägg för detta.

Intressantast fann jag avsnittet om Hammarskjölds imponerande stora litteraturintresse, alltifrån gymnasistens uppsats om släktingen Carl Jonas Love Almqvist till akademiledamotens ambition att orientera sig i nyare litteratur. Han beundrade både Virginia Woolf och T.S. Eliot och en rad andra modernister och korresponderade med flera stora samtida författare. Sålunda tog han tidigt kontakt med den franske poeten Saint-John Perse och översatte dennes poem Chronique till svenska. Att fransmannen 1960 fick nobelpriset kunde han nog tacka Hammarskjöld för.

Hammarskjölds egen bok, den postumt utgivna Vägmärken, refererar Bengt Thelin ofta till. Denna mycket läsvärda skrift innehåller dikter, aforismer och dagboksanteckningar som Hammarskjöld skrev från 20-årsåldern under resten av livet. Den sista dikten är skriven 24 augusti 1961, några veckor före hans död. Så här lyder de sista raderna:

"jag bodde vid den innersta sjön/och följde älven/mot källorna./Årstiderna växlat/ och ljuset/ och vädret/ och timmen./ Men det är samma land./ Och jag börjar känna kartan/ och väderstrecken."

Kan man få önska en nyutgåva av Vägmärken och en ny stor biografi på svenska om Hammarskjöld?