Då, liksom nu, en hel del publikkontakt. Då bjöd hon på morötter. Nu bananer till vissa utvalda, som symbolisk får visa hur få som egentligen har makt.
För "Flytta på er – jag ska bli fri" är en transaktivistisk föreställning med syfte att synliggöra transpersoner och starta en offentlig debatt för att visa på det mångfasetterade att tillhöra ett kön. Tillika en blottande och högst personlig historia om att födas som flicka i en pojkes kropp och att slutligen ta steget via hormoner och operation för att bli av med snoppen och få en snipa – bli kvinna.
För just förhållandet till de manliga genitalierna är komplicerat. Via hormerna har brösten blommat, kroppen blivit mjukare och rundare, men snoppen snurper hon hårt. Vill inte se. Vill inte känna dess dinglande mellan benen. Vill inte uppleva resningen vid upphetsning.
Därför är lyckan stor när hon ligger på uppvaket efter operationen. Nu har upphetsningen, resningen vänt sig inåt. Precis som det ska vara. Samtidigt tvivlen och saknaden – efter sitt gamla namn, testosteronet... Att vara bög i stället för straight tjej.
"Det hade varit lättare att hitta någon att leva med om jag förblivit bög", menar hon.
Skådespelaren Yvonne Lombard gestaltar Aleksa Lundbergs farmor via projektion. Hon ifrågasätter beslutet att operera sig, inte bara för att hon i grunden kanske är en kille, utan också för att det har ett högt pris. Transpersoner som genomgår könskorrigerande operationer har tvingats sterilisera sig. 860 är de till antalet i Sverige som tvångssteriliserats. Det och annan fakta om transpersoner och deras kamp historiskt från Stonewall riots fram till i dag blandas in i denna dryga timmes föreställning. För den oinvigde några obehagliga överraskningar.
Som att 226 transtjejer mördades förra året och att alla gärningsmän var just män.
Det är rappt, informativt, mycket politiskt och bitvis djupt sorgligt.
Eller som hon själv uttrycker det; att en liten anatomisk detalj kan påverka hela vårt liv. För hennes analys är också feministisk. Kön underordnar människor, precis som etnicitet, ras och sexuell läggning.
Det hade kunnat bli för tungt, för informationsrikt, men balansen mellan politik och det personliga är intakt. Kanske främst för föreställningens humor och rika variation, både i manus och gestaltning. Allvar och humor i balanserad symbios.
Fotnot: Föreställningen under Luleå Pride var en smygpremiär. Premiär sker den 28 juli på Kulturhuset under Stockholm Pride inom ramen för Teaterunionens projekt Stolt Scenkonst.