– Tvätta händerna, tvätta dem ofta. Ja varför inte, mumlade tomten, det brukar man ju göra till jul, rent av hela kroppen. Eller som finnarna, mina bästa grannar säger: om inte brännvin, tjära och bastu hjälper, är döden nära.
Han stod lite på distans och funderade. För sig själv förstås, för sådan var tiden, men egentligen hade han alltid varit sådan, tyckt att människor och ting blev tydligast på håll, som stadens kyrktorn ungefär, synliga först utanför stadsmuren.
Sällskap är kanske överskattat, det finns ju böcker. Tomten sänkt sig djupt ner i sin väldiga lärdom, citerade och sade:
1. Då hände sig en gång, medan de vaktade på en läglig dag, att hon kom in i trädgården, likasom dagligen förut, åtföljd av allenast två tjänarinnor. Och hon fick lust till att bada där, eftersom det var mycket varmt. Och ingen fanns därinne utom de båda äldste, som hade gömt sig och vaktade på henne. Och hon sade till tjänarinnorna: »Hämten hit olja och salvor, och stängen trädgårdsporten, så att jag kan få bada.» Och de gjorde såsom hon hade sagt.
Det här var innan metoo, långt innan. Men samma genusproblematik, läser man färdigt får hon rätt ändå, efter badet och mot de lömska anklagelserna. Tacka vet jag modern renlighet, när gubbarna äntligen lärde sig tvätta händerna mellan grisen och gröten.
2. Hon såg till att såpan kom in i alla skrymslen och under naglarna innan hon började borstningen. Först skrubbade hon naglar och fingertoppar och sen böjde hon och sträckte fingrarna medan hon lät borsten gå. Hon hade nålat fast klockan på bröstlappen och när den visade att hon borstat goda fem minuter tog hon upp en handduk ur konten och torkade sig.
Kvinnorna först, med förståndet och tvålen. Björkaska och hett vatten, det blir lut. Vatten på heta stenar, det blir bastu:
3. En gång skulle flickan Aino, Joukahainens yngre syster, bryta lövruskor i skogen för att ha till bastukvastar. Först band hon en kvast åt pappa, därefter en åt sin mamma och den tredje kvasten band hon för den raske broderns räkning.
Mot etisk smuts hjälper dock ingen tvagning, den blir symbolisk enbart, teatertvätt av den fege:
4.När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: Jag är oskyldig till denne mans blod.
I fån själva svara därför.
Och allt folket svarade och sade: Hans blod komme över oss och över våra barn.»
Gammal översättning, gamla tankar också, obehaglig slutmening. Tomten rös och tänkte lite på brännvin igen:
5. – Ge mig en sup, Anna, för jag vet du har gömt undan i skåpet, så talar vi inte om den saken mer!
När skräddarn fått en redig, gick han ner till bryggan och tvätta sig. Och en timme efter satt han på bordet och sydde, under det hämplingen visslade för honom.
Och mitt under huvudvärken, när de onda tankarne kommo och gingo, måste han avbryta sig själv och fråga Anna:
– Tror du de hade roligt i alla fall?
Friskt språk, som alltid, gott sällskap, distans och närhet till alla människor. Det är nog inte författarnas budskap vi är ute efter, det är trösten i deras språk. För när människan talar blir hon alltid nära. Tänkte tomten och lyssnade:
6. Underbart god köttbulle! Man skulle nästan kunna tro, att världens bästa köttbullemakare hade gjort den, men det har han ju bevisligen inte, sa X. Och så kom han häftigt dykande ner mot tallriken och högg sig en till. Just då ropade mamma utifrån köket: — Lillebror, vi ska äta, skynda dig att tvätta händerna och kom! — Jag måste gå ett slag igen, sa Lillebror och satte ifrån sig tallriken.
Verkar som att alla tvättar händerna hos våra klassiker, med rent vetenskaplig systematik ibland:
7. Ett av de mest effektiva sätten för att minska risken för infektion hos patienten är att uppmuntra till att regelbundet tvätta händerna. Smutsiga händer utgör en fara för patienten och för vårdgivaren…
Jo, det fanns ju en tid när läkarna var samma dyngtråg som grisbonden, och med känsligare klientel. Det ändrade hon på, geniet var så statistiskt lärd att hon uppfann ett eget cirkeldiagram. Tomten visslade lite, och citerade vidare:
8. Jag är duktig mor
Jag är duktig mor
Som har tvättat händerna, tvättat händerna
Men jag luras, mor
Men jag luras, mor!
Jag har borstat, jag har borstat tänderna!
Den sången fick kritik för sin ironi en gång. Svårt att tro, men för den som saknar ironi är skrattet alltid en misstanke och humorn en förolämpning. Vad är då inte liknelser, som säger någonting helt annat än det låter som:
9. Vi tror att det är Olofsson. Men Olofsson har redan varit död i en månad. Och nu sitter vi här med vår tvättade hals.
Halstvätt, knappast optimalt som smittskydd. Handlar förstås inte om hygien, mer än högst metaforiskt. Som bekant kan även pengar tvättas, ofta nog av banker. Allt kan tvättas, hygien kan bli rena skräcken, för inte så länge sedan trodde man att lite rusk och rask försvann med lite grundlig vask.
Och fastän tomten alldeles saknade hissknappar och knappt hade nuddat dörrhandtagen där hemma på gården såg han noga till att tvätta händerna när han kom in i stugan. I minst trettio sekunder, ungefär så lång tid som det tog att läsa hela sången och ett sista citat:
10. Og ørene til Jonathan var fullt av rusk og rask!
Og Jesper snakker likedan, skal ha en grundig vask!
Og visst han ikke vasker seg skal det bli annen dans
Med skrubb og børste kommer jeg og skrubber nakken hans!
Nei!
Jo!