– Det kan vara svårt att sätta ord på erfarenheter om livet i exil, men via konsten kan trauman från inbördeskriget och livet på en ny plats i världen ges gestaltning. Det är konstens styrka och mening, säger Abir Boukhari, kurator.
Tillsammans med sin man Mohammad Ali flydde hon krigets Damaskus till Sverige så sent som 2015. När andra lämnade landet stannade hon och hennes man kvar in i det sista, där Abir Boukhari tillsammans med sin syster Nisrine drev Syriens första självständiga galleri för samtidskonst i Damaskus.
– Det är tio år sedan kriget startade, men det var svårt att lämna landet. Man vänjer sig, flyttar fram gränserna för normalitet samtidigt som jag var lyckligt lottad och kunde resa runt världen och kurera utställningar.
Hennes syster hade redan flytt till Venedig när Abir och Mohammed stod inför ett avgörande beslut. Deras dotter var nyfödd och handläggaren på svenska migrationsverket ville inte förlänga Abir Boukharis visum som hon behövde för sitt konstnärsresidens i Sverige.
– Handläggaren bad mig tänka på min dotter.
Nu bor familjen sedan fem år i Stockholm och de fem konstnärer som medverkar i utställningen "Thoughts On a Vague Road" är alla konstnärer som Abir Boukhari har arbetat tillsammans med under lång tid, inte minst hennes man Mohammed och syster Nisrine som båda är representerade i utställningen.
Flera av verken har visats tidigare och vid varje utställningstillfälle frågar Abir Boukhari om konstnärerna vill göra några tillägg i konstverken.
– Men eftersom alla upplever sig lika förvirrade i sin exiltillvaro får jag nekande svar. Det tar lång tid att hitta fram till ett nytt liv. Sorgen över det man lämnat hänger kvar, säger hon.
Hennes man Mohammad Ali medverkar med installationen "Step into nowhere" där skulpterat köksporslin med krälande blodiglar. En berättelse om en snabb flykt där man tvingats lämna allt bakom sig för en osäker framtid.
– Det handlar inte specifikt om mig och min smärta. Den scen jag byggt upp kan appliceras på alla som någon gång befinner sig på en plats i livet då vi inte längre kan välja livsväg själva utan av olika anledningar tvingas till uppbrott, säger han.
Förutom "Thoughts On a Vague Road" medverkar Norrakollektivet med utställningen "En plats försvinnande" samt fotografen Kent Klich utställning "Gaza International Airport – On Land and Air" i Havremagasinets vårutställning.
– Vi kommer under året att jobba med temat jord. Vårens utställningar handlar om uppbrott och migration med jorden som plats i fokus, berättar Jonathan Bergström, kommunikatör.
"En plats försvinnande" är den första kompletta presentationen av Norrakollektivets projekt om koppargruvan Aitik i Gällivare. Delar av Fanny Carinasdotter, Anja och Thomas Örns undersökande av gruvbrytningens konsekvenser för människa och miljö har tidigare visats på Moderna museet, Kunsthall Trondheim, Statens konstråds utställning "Brytningstider", Arkdes och på Konstmuseet i Norr. Nu visas alla delprojekt som en helhet tillsammans med ett nytt videoverk "Kartritaren".
Sedan 2016 har trion varje sommar besökt Katarina och Lars-Åkes lilla stuga ovanför Sakajärvi sjö och byaväg där de följt gruvans expansion och de kringliggande byarnas avveckling.
– Människan, djur och natur är alltid obetydliga i förhållande till industrins expansion. Vi talar om en gruvbrytning som bara kan bli lönsam om man bryter snabbt och mycket. Om 15 år kommer det bara att finnas ett stort hål i marken - ett permanent sår i ett skogsområde som klassats med höga kulturvärden, säger Fanny Carinasdotter.
Även Kent Klich berättar om en plats med mycket laddat symboliskt värde för den palestinska befolkningen på Gazaremsan – nämligen Gaza International Airport som invigdes 1998 med förstördes av israeliska styrkor 2002 under den andra intifadan. Kvar finns bara ruinerna och ett folks drömmar om rörelsefrihet.
Fotnot: Havremagasinet håller öppet för ett begränsat antal besökare åt gången tills vidare med start 20 mars.