â Jag har lĂ€ngtat tillbaka till nĂ€rheten pĂ„ en mindre teater efter mĂ„nga Ă„r pĂ„ "teaterfabriken" Stockholms stadsteater. För teater Ă€r ett kollektivt grupparbete, sĂ€ger hon.
Officiellt tilltrÀder Gunilla Röör som teaterchef i juni, men redan nu Àr hon pÄ plats i LuleÄ för att regissera förestÀllningen "Broarna i Madison County". En pjÀs som bygger pÄ en bok av Robert James Waller och har blivit en teaterpjÀs i bearbetning av Niklas Hjulström och Pamela Jaskoviak. Filmen, frÄn 1995 med samma namn, har nÀrmast blivit en modern klassiker med Maryl Streep och Clint Eastwood i rollerna som Francesca Johnson och fotografen Robert Kincaid.
â Dramatiken Ă€r mer beslĂ€ktad med romanen, bland annat Ă€r betoningen pĂ„ den Ă€ldre Francesca som minns tillbaka, mycket större Ă€n i filmen. Det tycker jag Ă€r vĂ€rdefullt eftersom det vĂ€cker frĂ„gor om Ă„ldrande och vem man blivit pĂ„ grund av de val man gjort, sĂ€ger Gunilla Röör.
Hon menar att det var en bra början pÄ sin nya tillvaro och kommande yrkesroll att börja lÀra kÀnna teatern "frÄn golvet", som hon sjÀlv uttrycker det.
â Jag har gjort nĂ„gra nedslag pĂ„ Norrbottensteatern under hösten och studsade nĂ€r jag sĂ„g att de kysste varandra pĂ„ scenen. I Stockholm har gestaltningen hela tiden varit coronaanpassad. Jag medverkade i tvĂ„ coronaanpassade förestĂ€llningar under hösten 2020 dĂ€r vi som skĂ„despelare fick hĂ„lla tvĂ„ meters avstĂ„nd. TyvĂ€rr kunde de pjĂ€serna aldrig visas för publik pĂ„ grund av restriktionerna, sĂ€ger hon.
Men om vi backar bandet var det inte skÄdespelare Gunilla Röör skulle bli, utan socionom. 19 Är gammal börjar hon pÄ socialhögskolan men kÀnde ganska snart att det inte var ett yrke för henne.
â De flesta av mina kurskamrater var 30-35 Ă„r gamla och hade antingen jobbat pĂ„ Hasselakollektivet eller med annan missbruksvĂ„rd. Och dĂ€r kom jag efter en tre mĂ„nader lĂ„ng resa i USA som öppnat mina ögon för den misĂ€r som finns i vĂ€rlden. Dessutom hade jag svĂ„rt för juridiken.
Beslutet att hoppa av togs definitivt efter att hennes lagbok fallit till marken och sidorna spriddes för vinden.
â DĂ„ vĂ€nde jag, cyklade hem och satte aldrig min fot pĂ„ socialhögskolan igen, sĂ€ger hon.
IstÀllet började hon som ledare pÄ en fritidsgÄrd dÀr en grupp unga tjejer pÄ glid faktiskt var de som slutligen fick Gunilla Röör att nÀrma sig teaterns vÀrld.
â Vi började med rollspel en gĂ„ng i veckan efter en misslyckad fotbollstrĂ€ning. Rollspel som sedan utvecklades till pjĂ€ser. Det var en fantastisk tid och ett underbart gĂ€ng. Alla de tjejerna klarade sig och blev drogfria. Det Ă€r det bĂ€sta jag gjort, sĂ€ger Gunilla Röör.
Hon sökte sig vidare för att bli dramapedagog, men insÄg snart att det var skÄdespeleriet hon brann för.
â Teatern var rĂ€tt grogrund för mig att vĂ€xa i. Jag hĂ€vdar med bestĂ€mdhet att teaterarbete Ă€r bĂ„de socialt och lĂ€kande. Det handlar inte om huvudroller, utan allt under som lockar.
Hon lyfter sÀrskilt regissören Suzanne Osten som betydelsebÀrande för hennes egen utveckling.
â Vi jobbade tillsammans pĂ„ Unga Klara och jag beundrar henne för att hon alltid lyfter barnens perspektiv. Dessutom tar hon ett socialt ansvar för sin publik Ă€ven om hon stundom Ă€r fullstĂ€ndigt kreativt galen. Jag lovar. Hon kan regissera sju personer samtidigt och skapar Ă€ndĂ„ en atmosfĂ€r dĂ€r skapandet ges fria vingar. Man Ă€r alltid delaktig dĂ„ man jobbar med Suzanne Osten.
Resten Àr sÄ att sÀga historia. Gunilla Röör har medverkat i otaliga förestÀllningar pÄ landets stora teaterscener och dessutom setts i flera filmroller som hon bÄde hyllats och belönats för.
â Vi hade ingen undervisning i film under min tid pĂ„ teaterhögskolan. Det var utmanande nĂ€r jag sjĂ€lv skulle stĂ€lla mig framför kameran, men jag lĂ€rde mig.
Och att hon behÀrskar filmskÄdespeleriets Àdla konst lÀr utnÀmningen till adjungerad professor i scenisk gestaltning med inriktning mot filmskÄdespeleri vid KonstnÀrliga fakulteten vid Göteborgs universitet vittna om.
â Jag var sjĂ€lv ganska kritisk under utbildningstiden, inte minst nĂ€r jag och Lena Endre gjorde praktik pĂ„ Malmö Stadsteater. Vi var förtvivlade eftersom vi inte fick spela teater. Vi gjorde en dokumentĂ€rfilm "att vara eller inte vara pĂ„ institutionen" som en protesthandling. Idag Ă€r skĂ„despelarutbildningen bĂ€ttre, inte minst genus-frĂ„gan har förvandlat scenskolorna, Ă€ven om jag tycker att en del skĂ„despelarutbildningar satsar för lite pĂ„ sjĂ€lva hantverket. Det Ă€r trots allt med tekniken du kan förstĂ€rka en vilja och nĂ„ ut i en hel teatersalong.
Vad kan den norrbottniska teaterpubliken förvÀnta sig i framtiden?
â Norrbottensteatern har lĂ„ng framförhĂ„llning. Mitt avtryck pĂ„ repertoaren kommer först 2022, men jag ser att det finns mycket musikalisk talang inom ensemblen. Dessutom Ă€r jag mycket förtjust i den berĂ€ttande teatern. Drömmen Ă€r att sĂ€tta upp en nyskriven teaterförestĂ€llning förankrad i Norrbotten. Kanske under rubriken "ViltstĂ€ngels upphör", sĂ€ger Gunilla Röör.