– Perspektivet förändras i mötet med Hans Roslings texter och fakta. Inte minst historieskrivningen – en utveckling Sverige gjorde från slutet av 1800-talet till samtiden. Egentligen samma utveckling som sker i dagens utvecklingsländer, även om tidsaspekten ser annorlunda ut, säger Ragna Wei, regissör.
Det är Rasmus Lindberg som skrivit manus till föreställningen efter Hans Roslings memoarbok, föreläsningar och faktabok. Ett slutmanus som ständigt förändras, på grund av nya faktauppgifter.
– Det kommer nya siffror och manuset förändras eftersom Hans Roslings bok Factfulness skrevs 2016, säger Nora Bredefeldt, skådespelare.
Precis som sina kollegor Linda Wincent och Isak Holmen Sørensen, beskriver hon den konstnärliga processen som svår, inte minst för att fakta är betydelsebärande.
– Jag upplever att jag blivit mer faktabaserad. Att jag exempelvis i ett samtal, berättar att nio procent av världens befolkning lever i extrem fattigdom. Fakta som plötsligt bara ploppar upp, säger Isak Holmen Sørensen.
Föreställningen har hämtat mycket inspiration från Hans Roslings egna Ted Talks och föreläsningar.
– Han var, vad han själv kallade sig, en educainer. Det vill säga en person som både kunde förmedla kunskap och underhålla, säger Ragna Wei.
I sin gestaltning har hon sökt att skapa ett rum som först omsluter publiken för att sedan öppnas mot världen.
– Vi gör också en resa till rymden, ler hon.
Ragna Wei betonar att föreställningen är samhällsanalytisk – en pjäs som utmanar gängse verklighetsuppfattningar – inte minst att perspektiv förskjuts och att en annan syn på nationer i vår värld öppnas.
– Syftet är att återge Hans Roslings tankar. En guide till hans faktabaserade värld. Det är ärligt omvälvande, säger hon.
Ragna Wei menar att Hans Rosling inte minst bidrar till ett nytt tankesätt – där diskursen om vi och dom inte längre är relevant.
– Hans Roslings resonemang går bortom VI och DOM. Istället visar han på den utvecklingskurva som sker i många länder, bland annat att välstånd leder till ett minskat barnafödande och därför behöver vi egentligen inte vara rädda för en befolkningsökning eftersom många utvecklingsländer genomgår samma utveckling som vi i Sverige gjorde från slutet av 1800-talet, säger Ragna Wei och fortsätter:
– Hans Roslings etik utgår från en rättviseprincip – att alla människor har rätt till ett värdigt liv. Det var hans drivkraft. Därför var människor på nivå fyra, som vi i Sverige lever i, inte lika intressanta. Och inte minst lyfter han fram att journalistikens dramaturgi och verklighetsbeskrivning egentligen är en kvarleva från 1960-talet. Dagens nyhetsrapportering präglas av en stor faktabrist, enligt Hans Rosling, säger Ragna Wei.