Bara några exempel.
Klockan 12 på dagen har Sara Edström, Magnus Svensson, Mats Wikström och Peter Åberg vernissage på Galleri Lindberg.
De tre första konstnärerna har tidigare ställt ut tillsammans på en av galleriets julsalonger och skapar, trots sina olika uttryck, ett rum som känns sammanhållet och genuint.
– Vi är som en liten familj. Vi passar ihop, säger Sara Edström i sitt vernissagetal.
Hon bjuder konstpubliken på en resa genom sin egen medelålderskris, där klimakteriet står som fond. Ångesten över åldrandet har tagit formen av knubbiga bronsskulpturer, en ångest som bearbetats i verken ”Beyond cute”, för att sedan landa i ett accepterande i skulpturen ”Guldklimp”.
– Jag har tagit föreställningar och tabun mot äldre kvinnor och gått emot det, säger hon.
Mats Wikström ställer ut skulpturen ”Länge leve kampen för ett någotsånär fritt Norrland” i trä och aluminum.
– Det är min tredje variant på gubben. Jag är född här, bor här och lever här och förundras över att ingenting händer, säger han.
Medan Magnus Svensson fortsätter sitt måleri med så lite motiv som möjligt.
– Jag brukar säga ett konst ska vara som att lukta på någon annans badbyxor.
Och ja, vernissaget lockade en blandad publik.
Men kanske är det trots allt kvällen som lockar flest. Royalbiografens entré är smockfull inför Filmpool Nords visningar av kort- och dokumentärfilmer. Domkyrkans bänkar är välbesökta när Björkskatakyrkans vokalensemble bjuder en repertoar med låtar av Benny Andersson. Ensemblens arrangemang av låten ”Du måste finnas” är minnesvärd medan det bara är att konstatera att låten ”Dancing queen” nog gör sig bäst med fler instrument. Piano och röster räcker inte fram för att skapa den energi som låten vanligtvis bjuder på.
Och när sedan Norrbotten Big Band ger två konserter med trummisen EJ Stickland från New York i sin repetitionslokal på Norrbottensmusiken är lokalen överfull. Barn och vuxna trängs för att ta del av två olika konserter.
Gustav Sturk, William Salomonsson, Casper Koskela och Waldemar Tapojärvi är fyra unga jazzälskande män som åkt från Kiruna för att ta del av NBB:s konsert just denna Kulturnatt.
– Det är ganska lite jazz i Kiruna. När vi läste på om EJ Stickland och såg vad han gjort blev vi nyfikna och drog hit. Det är något med jazz som lockar, menar de.
Det är bara att konstatera. Kulturevenemang har en förmåga att samla människor. Det är den elfte Kulturnattens arrangemang ett verkligt bevis på.