Nu korrigerar Nationalmuseum sin samling genom att lyfta fram kvinnliga skulptörer.
Skulptur ansĂ„gs lĂ€nge vara en domĂ€n förbehĂ„llen de manliga konstnĂ€rerna. Det tunga| arbetet rymdes inte i förvĂ€ntningarna pĂ„ vad en kvinna skulle syssla med. Men under senare delen av 1800-talet utbildade sig Ă€ven svenska kvinnliga konstnĂ€rer till skulptörer och blev ocksĂ„ framgĂ„ngsrika, nĂ„got som dock inte â fram tills nu â synts i nĂ„gon större omfattning pĂ„ institutioner som exempelvis Nationalmuseum.
DÀr söker man just nu bÄde efter skulpturer och berÀttelser om dessa kvinnor till en kommande utstÀllning och bok, berÀttar intendenten Linda Hinners som gÀrna tar emot tips.
Med konstvetaren Irja Bergströms kartlÀggning som grund har Nationalmuseum pÄ sin hemsida publicerat en första önskelista pÄ skulptörer som man vill inkludera: dÀribland Carin Arosenius, den första kvinnliga studenten i skulpturklassen pÄ Konstakademien. En annan Àr Ida Ericson Molard, vars salong i Frankrike Àr dokumenterad men utan att Linda Hinners har lyckats hitta nÄgon bevarad skulptur av henne.
Ăven Agnes de Frumerie var verksam i Frankrike, och gjorde bland annat en byst av August Strindberg.
â Den köptes in till Nationalmuseum senare men nĂ€r hon flyttade hem till Sverige ville hon skapa ett offentligt museum av sitt hem. SĂ„ blev det inte men samlingen hamnade i Skara, tack och lov.
Ăven Ida Matton frĂ„n GĂ€vle hade en framgĂ„ngsrik karriĂ€r i Paris men nĂ€r hon försökte sĂ€lja sin skulptur "Lokes straff" till Nationalmuseum blev svaret "nej tack, den passar inte in" frĂ„n den dĂ„varande chefen Richard Bergh.
ĂndĂ„ var dessa kvinnors konst omtyckt av den dĂ„tida konstpubliken. Varför har de dĂ„ fallit i glömska?
â Jag tror att nĂ€r konsthistorien skrevs under 1900-talet letade man efter dem som förĂ€ndrade konsthistorien med en modernistisk konstsyn. DĂ„ har man kanske inte tyckt att de hĂ€r kvinnliga skulptörerna passade in. Kvinnor, barn, kĂ€nslor tyckte man att de var bra pĂ„, men nĂ€r de gjorde nĂ„got annat fick de dĂ„lig kritik, sĂ€ger Linda Hinners.
â Samtida kritiker beskrev dem som spontana, kĂ€nslomĂ€ssiga och eleganta men "inkapabla pĂ„ tankar".
UtstĂ€llningen pĂ„ Nationalmuseum ska visas i mars nĂ€sta Ă„r och kommer â förutom konsten â att fokusera Ă€ven pĂ„ kvinnornas levnadsöden. MĂ„nga av dem bodde i Frankrike, flera levde i samkönade relationer och var starkt engagerade för kvinnors rĂ€ttigheter.
â Det Ă€r vĂ€ldigt orĂ€ttvist att inte ha med dem i konsthistorien.