– Det är en varm och humoristisk saga om en kvinna som i mogen ålder frigör sig från ett dåligt äktenskap, men eftersom den skrevs för snart 25 år sedan har jag gjort en uppdaterad bearbetning för att passa vår samtid, säger Martin Lindberg, regissör.
I centrum för berättelsen står Ester som lever i ett mindre lyckat äktenskap där hon förväntas sköta arbete och hem samt vara en god mormor och farmor. Men när hennes faster Agnes går bort förändras allt. Arvet efter fastern ger Ester nya förutsättningar och blir en impuls för henne att leva ut sina drömmar.
– Hon genomgår en klassisk frigörelse i jakten på den sanna Ester. Och hon lyckas. Det är en fantastisk transformation hon genomgår samtidigt som hon hittar tillbaka till glädjen i livet och blir närmast ung på nytt, säger Marie-Thérèse Sarrazin, som gestaltar Ester i Norrbottensteaterns uppsättning.
Rollen som Ester skrev Lars Molin specifikt för skådespelaren Mona Malm och Marie-Thérèse Sarrazin är medveten om att hennes rolltolkning kan komma att jämföras med Malms.
– Men det är en fantastik roll där jag dessutom får gestalta en kvinna i min egen ålder. En viktig berättelse som kan påminna oss att det viktigaste vi har är våra medmänniskor och att vi alla kan bli gladare än vi var innan, säger hon.
Martin Lindberg som bearbetat Jonna Nordenskiölds bearbetning av filmens manus menar att synen på kvinnor och deras sexualitet har förändrats. Därför har han uppdaterat manus så att Ester tar för sig mer och bjuder upp, istället för som i filmen att bli uppbjuden. Dessutom är det färre skådespelare på scen än i filmatiseringen.
– Det är ett konstnärligt val. Samma skådespelare får gestalta alla män som Ester möter – ett förskroppsligande av mannen och de mångfacetterade förhållningssätt som män kan ha till kvinnor, säger Martin Lindberg.
Det är Roger Storm som spelar alla de män som Ester möter i berättelsen.
– Det är roligt, men också mycket svårt. Det gäller att hitta olika trovärdiga karaktärer så att männen inte blir för lika. Jag får verkligen tänja på gränserna, säger han.
Martin Lindberg betonar att en viktigt klangbotten i berättelsen är döden och den sorg människor bär på när en partner gått bort.
– Ester raggar ju upp karlar på begravningar och pjäsen berättar om ensamhet och sorg, men bjuder också på en hoppfull historia om att vi kan förändra våra liv. Min egen far blev exempelvis änkling vid 60 år och förvandlades till en riktig Don Juan. Han hade så många tjejer att jag slutade att lära mig deras namn. Vi barn tyckte det var underbart, säger han.
Esters barn i "Den tatuerade änkan" är dock inte lika glada åt Esters transformation. De upplever att hon sviker deras far och känner inte igen sin mamma som dessutom är öppen med sin sexualitet.
– När filmen kom var den nog mer provocerande än idag. Samtidigt finns olyckliga äktenskap där man strävar på av ekonomiska skäl eller konventioner. Det är komplicerat. Men varför omgivningen ska kräva av människor att de ska leva i sorg och ensamhet för att inte svika, det kan jag inte förstå, säger Martin Lindberg.