Litterär speeddejting. Med 760 utställare och 3 464 programpunkter är stämningen hög på Nordens största mässa för böcker och dess författare. Dock finns 2023 en dov klang av kris i samhället. Är det Domedagen som närmar sig eller Ragnarök, ett Jahannam, skärselden? Känslan är att världsreligionerna med sina kultursfärer har en större plats i årets program och på mässgolvet. Litteraturen lutar sig ju även ofta mot dystopier. Den danske författaren Rasmus Daugbjerg undersöker till exempel, i sin hyllade bok ”Troll”, en ny tid.
– Det var inte så stor skillnad att läsa om troll och studera klimatrapporter. Båda framkallar skräckversioner.
Han deltar i ett samtal om dystopier i Norden. Rasmus Daugbjerg berättelse handlar om en maktgalen kung, människor i en by som skadar naturen och ett troll som ska straffa dem. Poeten Jenny Tunedal lotsar oss in i ett fiktivt framtidslandskap där även isländska Fríða Ísberg medverkar. Hennes roman ”Märket” handlar om ett empatitest för att dela in en persons förmåga till medkänsla eller brist på moral. Här ska psykopaterna urskiljas och därefter bli rättslösa. Förra året tilldelades hon Per Olov Enquists pris.
– Mitt land bär på en självbild av att vi så oskyldiga, säger hon och understryker att hon, trots Islands förhållandevis stillsamma liv, skrev boken i en orolig tid.
I det biografiska fältet samsas det som drar stor publik. Två av dem var Jonas Hassen Khemiri, med sin purfärska roman ”Systrarna” och Joshua Cohen med ”Netanyahus” som utkom förra året (och nu i svensk språkdräkt). Men där publiken mer andäktigt lyssnar på Khemiri, märks det snabbt att Cohen lockar till skratt. För egentligen ville han ju inte skriva en ”historisk campusroman”.
– Jag avskyr historiska romaner med all sin detaljrikedom och så de hemska berättelserna om unga på universitet med sina sexliv. Ändå var det där jag hamnade, en campusroman!
Mikael Niemi sällar sig till den biografiska genrens utkant med romanen ”Sten i siden”. Han hade intensiva dagar på Bokmässan, men hann lyssna på författarkollegorna Stina Jackson och Marie Lundström när de deltar i ett samtal om ”Att lämna sitt älskade Norrland”.
– Mina förfäder har stått som en skuggarmé bakom ryggen på mig när jag skrivit, säger Mikael Niemi.
– De är fattiga och de är finsktalande. ”Nu gör du inte bort dig!” hörde jag dem säga. Det har varit svårt, men väldigt roligt, att skriva den här boken.
En nöjd utställare är Christina Snell-Lumio från Hedenäset. Hon driver Lumio förlag vars storsäljare är Solveig Larssons 14 böcker om stickade vantar.
– Vi har varit med på mässan sedan 2006 utom, förstås, de två pandemiåren. Nu är det samma fart som tidigare. Det är viktigt för oss att vara här.
Om hon ska framhålla någon enstaka bok faller valet på ”Citronfjärilar” av Lennart Lindquist.
– Boken handlar om tre unga kvinnor på Nordkalotten under andra världskriget. En berättelse som inspirerats av verkliga händelser. Den borde få uppmärksamhet.
En driven samtalsledare, Kholod Saghir, poet och översättare, slog an temat muslimsk feminism och liberalism. Sarah Delshad, med debattboken ”Muslimsk feminist? Javisst”, och den liberale debattören Fredrik Segerfeldt med sin ”Från Casablanca till orten” – där han utgår från mötet med sin fru Fatima från Marocko – möttes på scenen.
– Min idé var att skriva om muslimsk feminism på ett kaxigt och lättillgängligt vis, sa Sarah Delshad som vänder sig mot den besatthet som den kvinnliga kroppen utsätts för.
– Våld mot muslimska kvinnors rättigheter förekommer vare sig de har på sig slöjan eller inte. I västerlandets marknadsekonomi återfinns en extrem utseendefixering.
– Men du kan väl inte jämställa en H&M-affisch mot kvinnoförtrycket i arabvärlden?, undrade Fredrik Segerfeldt och fortsatte:
– Finns det någon utvecklad demokrati i dessa länder? Människor är klämda mellan batongen och tron, som det brukar sägas.
– Vad är då en hemvist?, frågade Kholod Saghir.
För Fredrik Segerfeldt är det utan tvekan Sverige och han uppmanade de som flyttat hit att se sig som just svensk även om man ursprungligen kommer från ett annat land och heter Fatima eller Muhammed.
– Jag hittar mitt rum i andligheten. I detta rum finns det, för mig, en stor tröst och godhet, svarade Sarah Delshad som har kurdiskt påbrå och växte upp i Gävle.
Med så talföra och engagerade författare går 45 minuter snabbt.
I nästa stund står jag framför Sveriges första kommunpoet. Jimmy Alm! Ni vet han som rev upp en storm i (men mest utanför) Tranemo. I en enkät säger 87,8 procent att de upplever det som positivt för Tranemo med en egen kommunpoet. Nu finns en fyllig bok med starka, berörande dikter. Responsen är stor, som till exempel:”Fy fan, vad fint Jimmy – jag börjar nästa grina! TACK!!!” (Anna Engman Engberg, arkivarie på Tranemo och Ulricehamns kommun).
Fäller en tår. Dags för en egen poet till alla kommuner.