En dedikation från författaren på försättsbladet är skriven med glad och svängig handstil: ”Hej Sven önskar Hans Alfredson -80.”
Kursen i Skapande svenska vid Högskolan i Luleå hade läst romanen och Hans Alfredson var inbjuden. Ett fint författarbesök och en bra bok. Hans var anspråklös och lätt att komma till tals med. Både allvarlig och rolig.
Sedan fick besöket ett efterspel. En dag ringde Hans Alfredson och hade ett problem. Han ville skänka arvodet för sin medverkan till Amnesty International. Skulle jag kunna hjälpa honom med det? Jag gjorde ett försök och vände mig till någon ekonomiskt ansvarig på Högskolan. Men det gick förstås inte. För sådana transaktioner fanns ingen blankett. Man måste betala ut pengarna till Alfredson, och så skulle han betala skatt för sin inkomst, och sedan kunde han skänka återstoden till Amnesty.
Men den lilla episoden vittnar om en god man, som nu har lämnat oss.