Och det är med väldigt blandade känslor de åtta teaterstudenterna går in i sina sista veckor tillsammans innan de ska skiljas åt.
– Det är bitterljuvt. Jag har längtat efter att få börja jobba, samtidigt som det är sorgligt att lämna klassen och Luleå, säger Amanda Kilpeläinen Arvidsson.
Hennes klasskamrat Natalia Fuentes Araya håller med:
– Vi har alla ingått i ett tydligt sammanhang, speciellt under coronapandemin då vi i stort sätt bara träffat varandra, säger Natalia Fuentes Araya.
De återstår drygt en vecka till premiären av deras slutproduktion "100 sånger" av den samtida, tyska dramatikern Roland Schimmelpfenning. En pjäs som utspelar sig under några sekunder på en tågstation. Klockan är strax före nio på morgonen när ett tåg stannar vid perrongen, och en grupp passagerare stiger på. Ett ögonblick senare går deras värld under. I pjäsen försöker sedan passagerarna berätta om det hemska som hänt dem, men vill hellre tala om lyckligare saker. De vill berätta om sina drömmar, om dem de älskar. De vill sjunga sånger. De är hoppfulla fast det värsta redan har hänt.
Det var regissören Martin Rosengardten som föreslog pjäsen vilket studenterna tyckte var en mycket bra pjäs för en slutproduktion, inte minst eftersom det är en utpräglad ensemblepjäs.
– Alla är beroende av varandra och bygger på ett gediget skådespelararbete i ett kollektivt berättande. Pjäsens styrka ligger i en gemensam kraftsamling på golvet. Inte enskilda skådespelarprestationer, säger Martin Rosengardten.
Varje replik har en riktning i sig där skådespelarna går in och ut i olika roller där de ömsom gestaltar, berättar och betraktar skeendet i ett gemensamt berättarflöde.
– Pjäsen är vid en första läsning både svår och mytisk och samtidigt superkonkret i en resa i tid och rum i möten med människor mellan klockan 08.51 till 08.55 och några sekunder till. Krävande och nördigt på samma gång, säger Jannie Östergren.
Vanligtvis brukar regissörer och teaterchefer bjudas in för att ta del av framtidens skådespelartalanger för de olika scenskolornas slutproduktioner. Det har pandemin satt stopp för. De cirka 20 föreställningar kan med rådande restriktioner bara visas för åtta personer åt gången.
– Föreställningen kommer att filmas istället och visas på scenkonstbiennalen i mitten av maj, berättar Christoffer Rigeblad.
Och visst finns oron där. De åtta har alla utbildat sig till ett yrke med osäker arbetsmarknad, lägg sedan till pandemins påverkan på scenkonsten i vårt land. Men man kan också se det med regissören Martin Rosengardtens ögon. Han betonar med eftertryck: "Visst är de modiga".
Fotnot: "100 sånger" spelas 6-29 maj på Norrbottensteatern scen 2
