– Det var närmast en befrielse när beslutet togs att skjuta på premiären. Att spela för åtta personer med vetskapen om att teatern kan tvingas stänga på grund av ökad smittspridning har varit stressande, säger regissören Michael Cocke.
Ja, coronapandemin har ställt skådespelarna på Norrbottensteatern inför helt nya utmaningar. De har repeterad via zoom, med visir och ett avstånd på två meter.
– Till slut gick det inte längre. Det går inte att repetera en pjäs om fem barn som fryser på ett fjäll som inte får stå nära varandra. Därför togs beslut om att köpa in snabbtest. Det gav ett lugn i vårt arbete, säger Michael Cocke.
Erik Kaa Hedberg spelar bland annat Ante, den äldsta av de fem föräldralösa syskon som bestämmer sig för att rymma inför hotet om att splittras och auktioneras bort.
– Innan snabbtesterna var det som att repetera i motstånd mot allt jag lärt mig under skådespelarutbildningen. Istället för att följa mina impulser fick jag hela tiden sluta mig och tänka på att hålla avstånd. Snabbtesterna underlättade verkligen, även om det gick förvånansvärt bra att repetera via zoom, säger han.
Pjäsen "Barnen från Frostmofjället" bygger på Laura Fitinghoffs bok med samma namn i Mats Kjelbyes dramatisering. En berättelse från norra Sverige under 1800-talet om fattigdom och om barn på flykt som tillsammans söker trygghet och en ny familj.
– Det är bara att se sig runt om i världen och alla barn som befinner sig på flykt. För drygt 100 år sedan var det svenska barn som svalt, men jag upplever att vi i dagens Sverige har dålig kontakt med den historien även om det inte ligger så långt tillbaka i tiden. Och inte underlättande det tillvaron när det ansågs vara Guds straff att man levde i armod, säger Michael Cocke.
Skådespelaren Kristine Gulbrandsen spelar bland annat Brita Kaisa, den yngsta i syskonskaran. Och att spela ett litet barn menar hon har sina utmaningar.
– Brita Kaisa är bara tre år och det var ett tag sedan jag vara så liten. Jag har fått arbeta med att fånga situationen i relation till syskonen. Det är också tacksamt att hon bara säger enstaka ord, säger hon.
Tillsammans med övriga i ensemblen får hon ikläda sig andra roller, medlemmar i familjer som barnen träffar på under sin vandring söderut. Bland annat ett barn som lever i en rövarfamilj där hon spelar med halvmask.
– Det har varit riktigt spännande att testa olika saker i en och samma föreställning, säger hon.
Inför arbetet med föreställningen har de tittat på filmer, läst och tittat mycket på fotografier av Borg Mesch för att skapa sig en bild av livet i Norrbotten runt 1860-talet.
– Jag har en ganska klar bild över hur hårt livet var genom berättelser av exempelvis Vilhelm Moberg. Inte minst vilka öden föräldralösabarn som utauktionerades kunde möta bestående av våld och övergrepp. Barn som fick slita och jobba hårt i sina nya familjer, säger Michael Cocke.
"Barnen från Frostomofjället" i Norrbottensteaterns gestaltning har formen av ett vandringsdrama med nyskriven musik av Tomas Isacsson och Martin Sundbom. Eller som Erik Kaa Hedberg beskriver det: "En roadmovie utan bil".
– Det är en organisk berättelse där allt är i rörelse. En underhållande, rafflande och fantasifull teaterupplevelse. Inte minst är det en ärlig berättelse som tar barn på allvar, säger Michael Cocke.