Bok&Bild
På Norrbottens museum i onsdags under Bok & Bild berättade kulturskribenten Erik Jonsson, litteraturvetare och kulturskribent i Umeå, om ett spännande livsöde.
Erik Jonsson kom i kontakt med ångermanländske Elvin Enqvists författarskap när han vikarierade som kulturredaktör på Norrbottens-Kuriren och har sedan dess fördjupat sig i hans okända författarskap och liv.
En av böckerna kanske en del Luleåbor ändå känner till. Den heter "Kyrkstad" och är en fotodokumentär bok med texter av Elvin Enqvist.
Han föddes 1909 i Bjärtrå. Han provade att jobba inom de mest skilda yrken, alltifrån journalist och byskollärare till svarvare, portier och kanonslipare i Bofors.
– Hans inneboende konstnärssjäl lockade ständigt ut honom till skogsbaracker och arbetarbostäder. En udda fågel som aktivt sökte sig bort från de stora städerna.
Han kom med i en antologi på Bonniers förlag och förhoppningarna på hans författarskap var stora. Istället fick han prestationsångest och under 25 år skrev han ingenting.
Det var mot den bakgrunden han sökte sig till kyrkstuga 100 i Gammelstad för snart 60 år sedan för att skriva en ny roman i den tidlösa, fridfulla miljön.
Enligt 1931 års lagförordning var det förbjudet för turister att inkvartera sig i stugorna, men det struntade han i, berättar Erik Jonsson. Någon roman blev det aldrig, men när han förstod vilket kulturarv han omgavs av tog han sin gåspenna för att göra sin röst hörd i lokalmedia.
Kyrkstugorna som traditionellt ägdes av bönder hade börjat förvandlas till skräphögar och oersättliga värden stod på spel, påpekade han i artikeln. Bönderna som ägde kyrkstugorna hade ingen möjlighet att sälja dem på grund av de regler som gällde och de fick inga bidrag för underhåll.
Elvin Enqvist drev linjen att kyrkstugeområdet borde fridlysas och skyddas av Riksantikvarieämbetet, att stugägarna borde få bidrag från myndigheter och museum eller åtminstone möjligheten att hyra ut dem och på så sätt få in pengar till underhåll.
– Han ville skapa ett norrländskt friluftreservat, ett norrbottniskt Skansen.
Han föreslog att man skulle flytta dit fler gamla byggnader, öppna museer, ordna sommarmässor och sälja slöjd, arrangera dans med fioler och dragspel. Som slutkläm förordade han att man skulle riva kyrktornet som byggdes 1850 och inte hörde ihop med den vackra medeltidskyrkan.
Det blev en förstasida i Kuriren.
– Då kliver landsantikvarie Hans Beskow in i ringen, berättar Erik Jonsson.
Beskow, som också var en skicklig polemiker, menade att det visst fanns ett stort intresse bland bönderna att bevara stugorna, att klockstapeln var ett monument över Luleåbornas fina stilkänsla, att Elvin Enqvist ville göra Kyrkbyn till ett tingeltangel-Skansen och "Gud bevare oss för sådan falsk bygderomantik".
Avslutningsvis poängterade han att om författaren inte genast avlägsnade sig från den stuga han bodde i så skulle bli bötfälld.
Men Elvin Enqvist fortsatte orädd och oförtrutet kampen.
– Han visualiserade ett levande kulturarv snarare än ett stelnat och försökte spela kyrkstugorna ur händerna på landsarkivarie Hans Beskow i händerna på folket, konstaterar Erik Jonsson.
1957 grep landsfiskalen in och gav honom nio dagar på sig att flytta. Till slut dömdes han för förseelse mot ordningsstadgan och så småningom blev han vräkt. Men han hade redan skapat en opinion som fick avgörande betydelse för kyrkbyns framtid. Något erkännande för det fick emellertid aldrig.
1998 dog Elvin Enqvist 96 år gammal.
– Hans livsgärning är i dag bortglömd. Men jag vill ändå tänka att han två år innan han dog nåddes av beskedet att Gammelstads kyrkby hade blivit ett av Unescos världsarv, säger Erik Jonsson.