I ett av helgens scenframträdanden ska hon berätta om sitt konstnärsliv och visa bilder på både gammalt och nytt.
– Jag firar 30-årsjubileum som utställande konstnär i år, så jag tyckte det kunde passa bra att börja med att visa något från min första utställning, säger hon i en telefonintervju några dagar innan hon ska resa till Luleå.
När föddes din dröm om att bli konstnär?
– Jag har aldrig haft någon sådan dröm. Jag visste inte ens att det fanns ett yrke som hette konstnär när jag var liten. Det närmaste jag kände till var teckningslärare eller kanske dekoratör av skyltfönster. Så det var väl det mina ambitioner handlade om.
Så hur kom du in på konstnärsbanan?
– Jag upptäckte hur viktigt det var för mig att ha en egen vrå där jag kan skapa. Jag tyckte om att sitta under bordet och teckna när jag var liten. När jag skaffade egen lägenhet kunde jag ha mina egna grejer och göra vad jag ville. När jag hade hållit på mig för själv ett tag sökte jag konstskola. Först var det en kvällskurs, sedan blev det den ena konstskolan efter den andra och helt plötsligt var man konstnär utan att fatta hur det gick till.
För de flesta förblir det en hobby eller dröm – vad skiljer dig från andra?
– Jag tror inte enbart det handlar om talang, utan väldigt, väldigt mycket om viljan. Och envisheten. Att inte ge sig. Att fortsätta och att pröva. Och att vara fiffig och just väldigt mycket bara hålla på. För att det är då det händer.
Kan du utveckla det?
– Jag gör ju massor av grejer hela tiden som är skitdåliga. Men mitt i allting det här dåliga, så blir någonting bra. Man kan inte bara sitta och stirra på sina saker, man måste flytta runt på dem också. Det är samma med färger. För man kan inte räkna ut allting från början. Slumpen och lite annat måste också få vara med i skapandet. Arbetet består i att upptäcka när det händer något och ta tag i det.
– Det som skilde mig från många andra när jag gick i konstskola var också att när det var rast, så stod jag inne och fortsatte. Men det berodde också på att jag var blyg, att jag inte vågade gå ut på rasten. Så någonting dåligt kan bli någonting bra.
Vilka material jobbar du med?
– Jag gör lite av varje. Efter 20 års uppehåll från måleriet var det några år mellan 2007 och 2012 som jag bara jobbade med pensel hela tiden. Nu har jag börjat blanda upp igen med andra typer av objekt. Precis innan du ringde höll jag på lite med mina bastsnören. Jag återvinner också mycket, det är därför min ateljé ser ut som den gör med en massa saker som bara ligger överallt. Ibland får någonting en ny uppgift. Det är ingen filosofi, mer att jag gillar billiga material.
Vad i din konst är du mest stolt över?
– Jag tror det är mina målningar. Jag upplever själv att måleri är det svåraste. Det är därför som jag ibland drar mig för det. Att sitta och klippa och gosa med mina snören ger ingen själslig oro, som måleriet ofta gör. Att jag tog mig igenom den här första tiden i mitt nya måleri, det är jag stolt över.
Varifrån kommer din inspiration – inifrån eller utifrån?
– Det kan man säga är både och. Det har hänt att jag har suttit hos frissan och tittat i en modetidning och sett ett klädesplagg som jag tycker är skitsnyggt. Jag har fotat av det och sedan har det gett mig någonting, en färgkombination eller ett uttryck – eller något annat. Jag tar det som är utifrån och blandar med det som är inuti.
Vad i ditt eget liv påverkar ditt skapande?
– Ja, men alltså, hela mitt liv påverkar mitt sätt att skapa, det har det alltid gjort. Förr i tiden gjorde jag mycket familjebilder, när jag var i den situationen. Så ens eget liv kommer in, fast inte så tydligt. Det finns alltid bakomliggande småhistorier till varje målning, som antagligen inte syns, men de är till för att jag ska få en kick att sätta igång att skapa.
Temat för årets Bok och bild-mässa är Finland. Har du själv någon relation till vårt östra grannland?
– Å, jag har faktiskt det, känner jag. När alla andra reser söderut och vill ha sol och bad, då reser jag hellre till Helsingfors, min favoritplats. Det är som att komma tillbaka lite i tiden och få tillbaka någonting som jag har upplevt förr. Torg och annat som finns där – allt är inte så nydesignat. Det tycker jag är så himla härligt. Sedan vet jag att det finns mycket nytt också. Det är en bra blandning.