När de gästar länet är det med en förlängd och delvis omarbetad version av samma föreställning. Ursprungligen stod sex dansare på scenen, nu är det fyra.
Tematiken är dock densamma. Här bjuds nämligen en kavalkad av mänskliga känslor – helt enkelt en gestaltning av hur livet inuti kroppen kan se ut när livet rasat samman som det gjort för huvudpersonen Marty.
I varsin kostymfärg gestaltar dansarna olika sinnelag som brottas i ett försök att få ihop tillvaron när Martys mamma har dött, han blir av med jobbet och flickvännen gör slut på BB strax efter att hon fött deras dotter. Kort sagt. Det är inte någon höjdardag för Marty som pendlar mellan ilska, glädje, sorg, avsky, förvåning och rädsla i ett rörelsematerial i direkt korrelation med den musikaliska inramningen.
Det är en underfundig föreställning där de fyra dansarna tar sig an det mänskliga känsloregistret med humor och självdistans. Bitvis också mycket vackert, som när sorgen fullständigt tagit överhanden och dansarna likt skuggvarelser organiskt blottar själens knutor. Känslorna går i loop – liksom sorgen har en tendens att göra.
För betraktaren närmast en meditativ paus i föreställningens övriga uppskruvade tempo där breakdance blandas med ringlekar, inre battles och inslag av hela havet stormar. Det är tajt och händelserikt – men också en föreställning där gruppens bakgrund i underhållningsbranschen lyser igenom. Inget ont med det. Det räcker gott för stunden även om "Spezialisterna" troligen kommer att förpassas till en snabbspolad parentes i publikens medvetande.
Fotnot: Kvällen inleddes med en bejublad uppvisning av några dansare från Exiled Dance Crew.