Det som ska spelas upp i Piteå på lördag i Dans i Nords regi är något så ovanligt som en modern balett med musik komponerad för två kontrabasar och slagverk.
– Nej, det är nog ingen som har skrivit för den besättningen förut, säger han och skrattar.
Basfiolerna kommer att trakteras med stråke och både taglet och träsidan kommer att användas, utlovar han.
– Musiken är en dialog mellan de två kontrabasarna och slagverket skapar själva rummet omkring dem.
Flera spektakulära ljudinslag kommer att ingå, däribland en kinesisk gonggong.
Koreografen heter Joakim Stephenson, dansaren Jeannette Diaz-Barboza från Kungliga baletten och musikerna Bård Ericsson, Jesper Julin och Rikard Markstedt.
Irose är en ordlek med de engelska orden I – jag – och rose – ros. Men också med det svenska ordet I.
– Att jag är i rosen, förtydligar han.
Det i sin tur syftar på kostymen av läderrosor, sydd av Jessy Heuvelink, som dansaren bär i föreställningen.
I själv verket är det baletten som heter Irose, medan musiken har ett annat namn: Avici – som namnet på den kända popartisten.
– Men grejen är att jag använder ordet i sin ursprungliga betydelse. Avici är ett begrepp inom hinduismen och står för helvetet – motsatsen till nirvana.
Musiken innehåller österländska tongångar, men har också en koppling till den nämnda popartisten, såtillvida att den är en antites till modern popmusik, förklarar han.
– Jag har velat skapa ett stilla tempel av ljud. En kontrast till modern musik och det informationssamhälle vi lever i där allting går så fort.
Verket är tidigare framfört vid fem tillfällen.
Att Jacob Mühlrad blev kompositör beror mer eller mindre på en slump. Han har dyslexi och fick kämpa sig igenom hela skolan. I samband med att hans pappa lagade en gammal synth i källaren, öppnades en ny värld för honom. Han tog snart ut Mozarts melodier på gehör.
– Det var som för en religiös människa att hitta Gud. Jag var helt frälst.
På en fest stötte han ihop med den namnkunniga kompositören Sven-David Sandström som tog honom under sina vingars beskydd. Det var han som uppmuntrade Jacob Mühlrad att söka in på tonsättarskolan på Gotland, där han gick i två år. Redan under den tiden fick han frågan om han ville skriva musiken till baletten Friction på Kungliga operan.
Även fortsättningsvis kommer han att satsa på musik för dans.
–Jag älskar det. Det ger mig ett nytt perspektiv på musik. Rörelse och dans ligger väldigt nära varandra.