Förutom att ett 40-tal konstnärskap visas på fem olika platser i länet tar inte programmet slut i och med öppningen på lördag på Luleå konsthall, Norrbottensmuseum och Galleri Syster. Nej, snarare har de konstnärliga ledarna vinnlagt sig om att konstsamtalet och möjligheten att ta del av biennalens samtliga utställningsplatser från Kiruna i norr till Luleå och söder pågår ända fram till biennalens slut i februari.

Titel på biennalen, "Tidjord", är benämningen för den periodiska rörelsen av jordskorpan som uppstår på grund månen och solens gravitation, en rörelse parallell med tidvattnets. En klar anspelning på biennalens tematiska innehåll där det norrbottniska landskapet och mörkret står i fokus.

– Vi konstnärliga ledare ville inte börja vårt jobb med att bestämma ett tema. Tematiken ville vi utforska i dialog med de åtta konstnärer som bidragit med nya verk till utställningen, säger Emily Fahlén som tillsammans med Asrin Haidari och Thomas Hämén curerat Luleåbiennalen.

Artikelbild

| Ulla Wiggens verk "Golem III", 2017.

Ganska snart stod dock klart att det samlande temat skulle vara det norrbottniska landskapet i ett brett perspektiv där även kopplingar till internationella historier och relation till andra platser getts utrymme.

– Landskapet här är speciellt. Inte minst dess geografiska position som lett till en militarisering av landskapet, vilket flera konstnärer tagit fasta på, menar Emily Fahlén.

Exempelvis bjuder Karl Sjölund på sitt nyproducerade verk "En känsla av krig" i Rödbergsfortet i Boden och Henrik Andersson visar sitt diabildspel "Snö, mörker och kyla", även det nyproducerat för Luleåbiennalen i Konsthallen.

– Jag har undersök relationen mellan landskapet, modernitet och militarisering i regionen Udtja, egentligen ett naturreservat med en sameby men här finns också ett militärt skjutfält, berättar han.

Artikelbild

| Den grekiska konstnären Alexandros Tzannis medverkar med verket "Blue Black Layers Over the White Cities", teckningar likt typografiska kartor över Aten och Luleås stålindustri, utförda med blå och svarta kulspetspennor.

Med utgångspunkt i zoologen och fotografens Carl Fries bidrag i Svenska Turistföreningens årsbok från 1924 beskriver han sin egen vandring i området, numer ett centrum för svenskt försvarssamarbete med NATO.

– Jag har använt olika sätt att se på landskapet – genom zoologen, antropologen, militären och kanske konstnärens optik – när jag skapat diabildmontaget. Egentligen en spegling av 100 års modernitet, säger Henrik Andersson.

Artikelbild

| Utan titel (Fågel), 2017 av Olof Marsja, ursprungligen från Gällivare.

Ett annat dominerande spår i Luleåbiennalens tematik är mörker.

– Vi lever i mörka tider även i relation till ett politiskt mörker. Men även om mörkret som begrepp i huvudsak är laddat med negativa associationer finns det också i mörkret en positiv potential till tänkande, drömmar och utforskande av andra verkligheter. Det har vi också velat lyfta i Luleåbiennalen 2018, säger Emily Fahlén.