Efter Ă„ren som frontman i the Vicious och Masshysteri solodebuterade LuleĂ„sonen Robert Hurula 2014 med âVi Ă€r MĂ€nniskorna VĂ„ra FörĂ€ldrar Varnade Oss Förâ, ett album vars framgĂ„ngar kom som en total överraskning för artisten sjĂ€lv.
â NĂ€r jag skrev lĂ„tarna visste jag inte ens att det skulle bli en skiva, sĂ„ mina förvĂ€ntningar var ju liksom ingenstans. Allt som var mer Ă€n ingenting var vĂ€lkommet.
Och mer Ă€n ingenting blev det definitivt. âVi Ăr MĂ€nniskornaâŠâ nominerades till âGuldmickenâ och âĂ rets Popâ pĂ„ P3 Guld-galan och âĂ rets nykomlingâ och âĂ rets rockâ pĂ„ Grammisgalan 2015, och förvĂ€ntningarna pĂ„ uppföljaren âVapen Till Dom Hopplösaâ har varit skyhöga. Men det Ă€r ingenting som pĂ„verkat Robert Hurula.
â Jag har faktiskt inte ens tĂ€nkt pĂ„ det. Jag har ju sĂ„klart hoppats att folk som gillade den förra ska gilla den hĂ€r, men musiken kommer vĂ€ldigt naturligt för mig, jag krĂ„nglar inte sĂ„ mycket med hur och varför. Det Ă€r vad det Ă€r, sen fĂ„r folk tycka vad de vill. Det lĂ„ter som en klyscha men det Ă€r sĂ„ det Ă€r (skratt).
Robert Hurula berĂ€ttar att arbetet med skivan har pĂ„gĂ„tt konstant sedan debuten och samma Ă„rs minialbum âBetongbarnâ. Samtidigt som det egentligen inte har pĂ„gĂ„tt alls.
â Jag har inte skrivarperioder dĂ„ jag gĂ„r och skriver en skiva utan det Ă€r konstant. NĂ€r livet skapat tio lĂ„tar Ă„t mig sĂ„ blir det en skiva. Jag kan egentligen för lite om hur man gör en skiva för att kĂ€nna att ânu mĂ„ste jag göra sĂ„hĂ€r eller sĂ„dĂ€râ.
âVapen till De Hopplösaâ, som slĂ€pps den 23 september och har föregĂ„tts av singlarna âOnt Som Jagâ, âSandâ och âNy Drogâ, Ă€r producerad av Björn Olsson, som tidigare bland annat jobbat med HĂ„kan Hellström. Robert Hurula menar att Björn Olssons inblandning har varit viktig för albumet, samtidigt som han har svĂ„rt att sĂ€ga vad som egentligen Ă€ndrats sedan debuten.
â Det Ă€r först nu nĂ€r jag gör intervjuer och folk sĂ€ger Ă„t mig vad som Ă€r skillnaden som jag liksom âja ok, sĂ„ kanske det Ă€râ (skratt). Jag har inte lyssnat pĂ„ första skivan pĂ„ skitlĂ€nge och jag har hĂ„llit pĂ„ med den nya sĂ„ mycket, försökt fĂ„ det att kĂ€nnas rĂ€tt. Men jag har ingen aning om vad det som kĂ€nns rĂ€tt för mig Ă€r för nĂ„gon annan. Det Björn har tillfört Ă€r att han varit en likasinnad att prata idĂ©er med, vi har synkat jĂ€vligt bra rent personligt. Jag visste hur lĂ„tarna skulle lĂ„ta, i mitt huvud, och nĂ€r jag förklarade kĂ€ndes det som att det var en sĂ„n skiva han ocksĂ„ ville göra.
I oktober ger sig Hurula ut pÄ en turné som avslutas pÄ Kulturens Hus den 17 december. Senast han spelade i LuleÄ, pÄ fjolÄrets Musikens Makt, skrev Duo Nöjes Magnus Tosser att det var bland det bÀsta han nÄgonsin upplevt, och pÄ frÄgan om hur han ska lyckas övertrÀffa det i Är tvekar inte Robert Hurula.
â Det gĂ„r ju inte, det Ă€r lika bra att ge upp direkt (skratt). Det Ă€r en jĂ€vligt omtumlande kĂ€nsla att spela i LuleĂ„ för en massa gamla polare och slĂ€ktingar och folk jag inte sett pĂ„ tio Ă„r, som man vanligtvis inte kĂ€nner pĂ„ spelningar. Men det kommer vara dubbelt sĂ„ bra nu som dĂ„, det lovar jag.
Trots att han de senaste tvÄ Ären lyckats etablera sig som ett av de starkast lysande hoppen inom svensk indierock verkar Robert Hurula fortfarande inte riktigt vant sig vid tanken pÄ sig sjÀlv som dragplÄster.
â Jag har gjort sĂ„ jĂ€vla mĂ„nga kassa spelningar med olika band genom Ă„ren, och nu helt plötsligt Ă€r det en massa folk. Det fĂ„r en att undra. SĂ„ har jag kĂ€nt mycket nĂ€r jag varit och spelat med den första skivan, nĂ€r allt blev sĂ„ mycket bĂ€ttre. Man undrar vad det egentligen Ă€r som hĂ€nder, pĂ„ ett kul sĂ€tt (skratt).