Uppföljarens första del har fått namnet ”Lyras färd” och här får läsaren åter stifta bekantskap med Lyra och världen i boken ”Guldkompassen”.
Nu är Lyra bara sex månader gammal och hålls undangömd i ett nunnekloster. Hon eftersöks av både sin far, sin mor och långt mörkare krafter när floden Themsen svämmar över sina breddar.
Enda hoppet är om räddning är två barn – Malcolm och Alice – i en bräcklig kanot. En sorts slumpens hjältar som kämpar både mot vattenmassorna, förföljare och angivare för att sätta Lyra i säkerhet och söka en fristad för Lyra på universitetet Jordan.
Precis som tidigare trilogi präglas den nya serien av en stark religionskritik, främst mot kristendomen och den kristna kyrkan som institution. I detta universum håller dogmatiska och ytterst reaktionära religiösa krafter på att ta över. Exempelvis tvingas skolbarn bli angivare och människor som söker vetenskapliga svar på livets gåtor mördas brutalt.
”Boken om stoft” är med andra ord ingen läsning för de yngre barnen, för här är både våld och död ständigt närvarande. Missförstå inte. Det handlar inte om ett frossande i brutala scener utan snarare en bild av vilka konsekvenser inskränkningar av våra mänskliga fri- och rättigheter skulle kunna få i västvärlden med en totalitär kyrklig makt.
Men framför allt har Philip Pullman återvänt och återskapat en värld där fantasi och fysisk är jämställda storheter. De som fascinerats av Lyras alethiometer får vet lite mer om dess historia, liksom njuta av fantasifulla miljöer och ett färgstarkt persongalleri. D
en unge Malcolm är en underfundig karaktär, lika omtänksam som hans färdkamrat Alice är tempramentsfull. Dessutom njutningsfullt att ta del av Pullmans signifika utvikningar om diverse påhittade tekniska lösningar som elegant presenteras lika detaljerat som verklighetens alla båtknopar. Ja, det är ett fascinerande äventyr som spelas upp i denna bok med ett tilltal och en undertext som även tilltalar den vuxne läsaren. Ser framemot fortsättningen...