ââJag ville göra allt pĂ„ en gĂ„ng, jag behövde en bra anledning att göra film. SĂ„ jag skrev en roll som jag kunde göra och som jag ocksĂ„ kunde regissera, sĂ€ger hon till TT via Zoom frĂ„n Paris.
Resultatet blev âVĂ„r i Parisâ, en berĂ€ttelse om en 16-Ă„rig flicka som möter och blir förĂ€lskad i en 30-Ă„rig man. Men det Ă€r inte en film om en Ă€ldre man som utnyttjar en naiv ung flicka, de tvĂ„ har inte sex, de kysser inte ens varandra.
ââDet Ă€r en fantasi. Hon Ă€r mera förĂ€lskad i sjĂ€lva idĂ©n Ă€n i honom, konstaterar Suzanne Lindon.
KÀnda förÀldrar
Hennes förÀldrar Àr tvÄ av Frankrikes mest hyllade skÄdespelare, Vincent Lindon och Sandrine Kiberlain, och Suzanne Lindon konstaterar att detta sjÀlvfallet har influerat henne.
ââJag har ju sett film och teater frĂ„n det att jag var liten, sĂ„ att bli skĂ„despelare har kĂ€nts vĂ€ldigt naturligt för mig. Konstigt nog har jag aldrig varit pĂ„ nĂ„gra filminspelningar, och det var bra, för nu blev min egen inspelning den första jag var pĂ„. SĂ„ jag kĂ€nde inte att jag borde göra pĂ„ nĂ„got speciellt sĂ€tt, jag kunde göra lite vad jag ville, nu nĂ€r jag var boss, sĂ€ger hon.
Men att vara "boss" Àr inte viktigt, framhÄller Suzanne Lindon sedan.
ââJag hade ett vĂ€ldigt bra filmteam, mĂ„nga var unga, vi hjĂ€lpte varandra. SjĂ€lva skĂ„despeleriet var det enkla, dĂ„ kĂ€nde jag mig fri. NĂ€r vi sedan sade âbrytâ och jag skulle se vad vi hade filmat, det var dĂ„ det verkliga jobbet började.
"KĂ€ndes helt naturligt"
Hon skrev manuset nÀr hon var 15 och har sedan dess planerat för sin film. Att gÄ tillbaka nÄgra Är och försöka att hitta sitt 16-Äriga jag var inga problem.
ââDet kĂ€ndes helt naturligt, att gĂ„ tillbaka och förestĂ€lla mig vem denna unga kvinna var. Det fanns de som var yngre Ă€n jag pĂ„ inspelningen, och vi delade mĂ„nga minnen, som till exempel den dĂ€r udda kĂ€nslan nĂ€r man blir trött pĂ„ att umgĂ„s med jĂ€mnĂ„riga. Och visst finns det drag av mig sjĂ€lv i huvudpersonen, mer Ă€n att hon ocksĂ„ heter Suzanne.
âVĂ„r i Parisâ var uttagen till 2020 Ă„rs Cannesfestival, den som inte blev av, men bara det att den blev uppmĂ€rksammad var en hedersbetygelse.
ââNu har jag idĂ©er kring vad jag vill göra hĂ€rnĂ€st, men jag kĂ€nner mig inte riktigt redo att börja tĂ€nka pĂ„ dem Ă€n.