"Bli inte beroende av en ny apparat. Ut och lattja i skogen med en kompis i stället."
Barneys pappa levererar en tidstypisk pappa-replik i början av "Ron rör om", en film som på det stora hela propagerar för att ungar just ska ut och leka i skogen med en (verklig) kompis, inte hänga med en algoritm för vänskap iklädd ett ipad-inspirerat robotskal.
Men Barney har inga kompisar, ett faktum som både den hårt arbetande pappan och den tossiga öststatsfarmodern har missat.
Och han blir bara mer och med udda för varje dag som går eftersom exakt alla andra ungar på skolan har en så kallad B-bot som ständig följeslagare.
En B-bot är varje leka-i-skogen-nostalgisk förälders värsta mardröm – en gullig knähundstor robot, fullastad av sociala medier, som vet allt om sin ägare och har som uppgift att skaffa denne nya vänner.
När det går upp för Barneys pappa – det är på riktigt lite hjärtskärande – att det kanske ändå vore bäst om ungen fick en B-bot gör den defekte Ron entré. Han kopplas aldrig upp mot nätverket och lever ett helt eget liv, vilket resulterar i initial katastrof både för Barney och det stora tech-företaget som producerar robotarna.
"Det är som att 'Mad Max' möter 'Mupparna'", är en talande replik när Ron tar sig till Barneys skola och börjar influera alla de andra B-botarna i en underbart kaosig och rolig sekvens.
"Ron rör om" är en mysigt animerad film som är befriande oskrikig och full av komiska höjdpunkter. Stoffet är snott rakt av från "ET" men herregud, sämre inspiration kan man ju ha – känslorna bottnar och äventyrskänslan är fint kalibrerad.
Tyvärr fegar filmen i skildringen av det stora, onda tech-företaget. Vi vet ju att det knappast är några filantropiska ideal som driver utvecklingen, så varför ens låtsas som att en av de två trätande vd:arna, en är snäll och en är megaond (gissa vem som avgår med segern), bara vill alla barn väl?
Men för en ung publik som lever i den skärmintensiva verklighet som skildras är det säkert kul att se en film som handlar om jakten på likes och problematiserar vad vänskap egentligen är i en fin filmisk gammal människa vs teknik-tradition. Samt gör lite narr av en famlande vuxengeneration förstås.