Att göra det som doktorand vid Luleå tekniska universitet gör det inte lättare. Om dessutom forskaren/författaren varit chef för Norrbottens museum, tidigare varit chef för turist- och kulturprojektet ”Hjalmarlundbohmsgården” i Kiruna, till råga på allt född och uppvuxen i kommunen, då gränsar tanken till det osannolika. Detta är i alla fall vad Curt Persson gjort med avhandlingen ”Hjalmar Lundbohm – En studie om ledarskap inom LKAB 1898- 1921”, försvarad i oktober 2015.

Med resonemanget ovan vill jag aktualisera frågan om historia som vetenskap är tillräckligt metodologiskt utvecklad och stark för att leda forskaren till faktamässigt underbyggda sanna slutsatser, som är kontrollerbara för en kritiskt prövande läsare även om bilden av, och den allmänna uppfattningen om, studieobjektet, sedan länge är närmast cementerad, som i detta fall. Efter läsningen är jag beredd att svara ja på frågan. Detta är ett gott vitsord över Curt Perssons prestation.

Perssons kungsväg har varit att alltid, när så varit möjligt, gå till primärkällorna, alltså förstahandskällorna. Bit för bit har han mödosamt satt ihop sin bild av Lundbohm och på så sätt undvikit att återupprepa förförståelsens förenklingar. Här finns inget av tidigare hävdatecknares ”Lapplands okrönte kung” eller ”Bergakungen”.

Artikelbild

Avhandling. Curt Perssons avhandling ”Hjalmar Lundbohm – En studie om ledarskap inom LKAB 1898- 1921” berikar den norrbottninska industri- och samhällshistorien, menar Kurirens recensent.

Hjalmar Lundbohm har sedan länge använts som ett varumärke, han har fått ge namn åt bland annat en gata, en skola, en forskningsfond. Curt Persson har med sin avhandling räddat personen, företagsledaren, samhällsbyggaren och konstmecenaten ur mytologins grepp. Bilden av Lundbohm har tjänat på detta. Han har blivit människa, visserligen enastående i mångt och mycket, men också med brister och tillkortakommanden. Därmed blir framställningen trovärdig.

Hjalmar Lundbohm var samtida med många framgångsrika industribyggare. Detta var en tid när flera av de stora svenska verkstads- och tillverkningsföretagen byggdes upp och expanderade. Tidigt producerade de för en internationell marknad, sedan blev de multinationella med dotterbolag på de största avsättningsmarknaderna och mot 2000-talet fick de den globaliserade karaktär som numer är rådande. LKAB har alltid i vissa avseenden varit jämförbart med dessa företag.

Många av storföretagsledarna i början av 1900-talet var samtidigt samhällsbyggare. Detta gällde i hög grad också Lundbohm. Eftervärlden har sagt att ”de bar tiden”. I själva verket kanske det var tvärt om, ”tiden bar dem”. Industrialismen krävde stora samhällsförändringar, företag och samhälle formades samtidigt.

Persson visar att han är medveten om vad biografin som framställningsform av ett historiskt förlopp kräver för att ett vetenskapligt synsätt inte ska gå förlorat. Infallsvinklarna ”aktör” respektive ”struktur” måste vara synkroniserade.

Biografin visar oss hur Lundbohm formades i uppväxtmiljön och genom utbildning, vetenskaplig verksamhet och studieresor, vidare chefs- och ledarskapet över företaget, hans nätverk och dessutom samhällsbyggaren och den humanistiske mecenaten. Curt Perssons avhandling berikar den norrbottniska industri- och samhällshistorien.