Litterära debutanter som gått författarkurser brukar visa upp vad de lärt sig i fråga om yttre poetisk form, och det gäller i viss mån även Kalle Hedström Gustafsson. Redan bokens titel kräver en förklaring: "Mormorordning, hägringsöar". Ordningen kan man strunta i, att boken i långa stycken handlar om författarens mormor blir snart uppenbart och redan däri ligger något ganska ovanligt, helt sakligt och utan koketteri.

Så här kan det låta när mormor jordfästs, i rader som följer på varandra: "Mormors vita kista står i koret,/ en korg med röda rosor,/ och bakom detta/ är det stora korset i betong." Men det låter också så här, och då är orden utspridda över sidan: "Jag såg Säger Mormor/ som fladdrande/ i skärgårdsvinden svävande Dun/ torra granbarr lyfter i kvällsbrisen./ Jag är trevande allt/ är ur lod och sår/ små fjädrar eldar framför havet." Manéret att sprida ut ord och delar av rader löst över boksidan hör till det mer fruktlösa i modemetriken. Man reducerar då dikten till ett visuellt fenomen på bekostnad av det som är den äkta poesins väsen: rytm och musikalitet.

Att ägna en dikt åt att hylla en namngiven kvinna i form av ett porträtt i ord är allt annat än originellt. Den höviska traditionen med rötter i senmedeltiden har visat sig livsduglig in i våra dagar. Det avvikande och originella i Hedström Gustafssons kvinnohyllning ligger i föremålets ålder. Ingen skön jungfru här utan en trygg mormor. I fragmentarisk form får vi följa hennes levnad fram till slutet med begravning ute på kyrkogården.

Inte nog med det. Mormor placeras i en tradition som sträcker sig över tusen år bakåt i tiden, åskådliggjord genom arkeologisk utgrävning av en djupt liggande grav. Där hittar diktaren delar av ett kvinnoskelett som arkeologerna underkastar ingående behandling: ”kvinnans kropp är tvättad/ målad med blå färg./ hennes vänstra lårben tas loss/ och kokas i en kittel/ köttet faller av/ lyfts ur vattnet ångande” och så vidare. Därtill kommer omnämnande av en mängd arter av fåglar och såväl exotiska som inhemskt nordiska nytto- och prydnadsväxter. Mormor framstår både som ett led i en mångtusenårig evolution och en i ett kort nu levande och verkande person.

Slutligen ska sägas att svensk diktning genomgår en period av omprövning av vad som är fruktbart både i fråga om form och innehåll. Sedd mot den bakgrunden är Hedström Gustafssons lilla diktsamling riktigt lovande.