– Jag känner mig lycklig över att ha fått chansen, säger hon.
Under tre dagar finns hon i Luleå för att jobba med storbandet. Ytterligare tre gånger ska hon komma tillbaka. Genom att bryta upp storbandet i sektioner som hon arbetar enskilt med vill hon få ut det mesta möjliga av bandmedlemmarna.
Anne Mette Iversen kommer från ett liten ort norr om Århus i Danmark och har alltid spelat musik. Från cirka 14 års ålder skrev hon egna låtar som framfördes i olika pop- och rockband.
I gymnasiet fick hon vänner som spelade jazz och då gjorde hon det också. Det var en hemtam genre för henne i och med att hennes pappa alltid lyssnat mycket på jazz.
Båda hennes föräldrar har uppmuntrat hennes musikintresse.
– Men när jag sa att jag tänkte strunta i gymnasiet för att istället ägna mig åt musik sa de nej, berättar hon leende.
Efter gymnasiet gick hon två år på musikhögskola och studerade klassisk piano. Därefter växlade hon spår och började i stället utbilda sig inom jazz.
Det var först vid 22 års ålder som hittade hon ”sitt” instrument.
– När jag fick testa kontrabas kände jag direkt att det var rätt.
Under studietiden reste hon till New York som utbytesstudent – och blev kvar i 14 år.
– New York är jazzens högborg. Musikerna bär hela jazzens historia inom sig och det hörs när de spelar.
Samtidigt fanns en nyfikenhet och öppenhet som överraskade henne. Att hon kom utifrån var inget hinder i musikerkretsar.
– De ville verkligen ta reda på vad var och en kunde bidra med och använda det.
Efter 14 år bestämde hon sig trots allt för att flytta till Europa, närmare bestämt till Berlin. Vid det här laget hade hon blivit mamma och hon tänkte att hon och hennes familj skulle få ett ekonomiskt enklare och tryggare liv i Berlin. Hon och hennes man – som också är musiker – var dessutom ofta på turné i Europa, så steget var inte så långt.
I Tyskland har hon fått en ny sorts inspiration. Där finns inte den amerikanska traditionen lika djupt rotad i jazzmusiken, berättar hon.
– Tysk jazz har funnit sin egen form. Den är friare och ger musikerna möjlighet att ta in nya element.
I hennes musik smälter inspiration från den klassiska musiken samman med den känsla för jazzen hon fått med sig från New York.
– Det är svårt att förklara vad den känslan står för. Enkelt uttryckt handlar det om musik som får dig att vilja röra dig. Det är en puls, ett beat, en form av närvaro – och det är aldrig likgiltigt.