Krönika: Nervös humor på systemet

Att gå på Systembolaget i Jokkmokk är en märklig upplevelse. Det är stort som en skrubb. Ingen vill synas där. Man kan inte dölja sina inköp för någon. Alla känner faktiskt alla. Det finns ingen folkmassa att gömma sig i. Mer eller mindre påtagligt blir det, beroende på vilken dag och tid man är där. Många av 40-plussarnas sätt att ta sig igenom besöket är buskis. Skämta. En tisdag förmiddag var jag där som ensam 80-talist. Det bara sprutade skämt i ansiktet på butiksbiträdena. Min gissning är att de anställda slutat svälja för längesedan. Dom vill bara ha det överstökat. "Är den här stark? Får man provsmaka?". "Har ni inga Ica-kassar, era påsar ser så illa ut", etcetera. Om man tänker att folköl skulle fungera precis lika bra, så är det bara att glömma. I alla fall om man är över 25. Man kan inte bara ställa sig och kasta upp ett sexpack på rullbandet inne på Konsum. "Nödraketer" kallas det i folkmun och är inget alternativ. Vad som är ännu märkligare är att man inte heller, under tjugofem, kan gå till en fest med ett sexpack 3.5:or. Nej. För det kan man inte bli full på. Man får då räkna med att bli betraktad som en polis som ingen pratar med. Någon som, dagen efter, har bevis på vad som egentligen hände på festen. Förra vintern hade jag en period när jag inte drack. Men för att kunna sitta inne på Gasskas (kafé/pub) en fredagskväll och lyssna på musik, så fick jag köpa en lättöl och hälla upp den i ett glas, så att flaskan, direkt vid disken, kunde avlägsnas. För att slippa bli ständigt ifrågasatt. Dom flesta kan inte gå ut om dom inte ska dricka. Dom säger att det är så jobbigt med fulla människor. Ännu fler kan inte gå ut om det anordnas drogfria arrangemang. Då kan dom inte leva ut sina känslor. Och så finns dom som inte har någonstans att gå ut. Det lokala utestället (pizzeria/diskotek) har för sunkigt rykte för deras smak. Många drömmer sig tillbaka till Folkets hus dagar. Då alla var under samma tak. Får jag lov? Självklart. Alla dansade med alla. Jokkmokk var minst fem gånger så stort då. Men nu är det ju inte en småstad längre. Det är dags att vi börjar anamma Vuollerims sammanhållning, människor emellan. Annars får Statoil börja tänka på att ta hem fler hyrfilmer framöver.

Krönika: Nervös humor på systemet

Magnus Ekelund måste låtsas dricka starköl när han vill ha en vit vecka i Jokkmokk.