SEEB är prodocenttrion från Norge som blivit så stora att de ibland får nöja sig med att skicka dj Niklas Strandbråten ensam på konserter för att mäkta med förfrågningarna.
Jag gissar att det är Kirunafestivalens största bokning någonsin med tanke på antalet spelningar på Spotify. Folket (under 20 år) älskar detta.
Det räcker med att spela remixen av ”Hymn for the weekend” (357 miljoner streams) som första låt för att få både allsång och masshopp av publiken.
En ring av knallgula västar får engagera sig för att hålla koll på den fanatiska massan partyungar som bjuder på festivalens uppvisning och höjdpunkt.
Strandbråten radar sedan upp remixar av välkända låtar (”Return of the mack”, ”Seven nation army”) blandat med deras ännu mer bekanta låtar (”Under your skin”, ”I took a pill in Ibiza”, ”What do you love”). Det går inte att misslyckas.
SEEB blir ett coverband för alla som ännu inte har åldern inne för restaurangtältets äldre version. Låtarna gör showen och skapar ett massivt dansgolv som jag önskar att jag hade varit ung nog att delta i. Efter drygt en halvtimme bildas till och med en ring i mitten av publikhavet där publiken fokuserar på varandra i stället för att rikta blickarna mot scenen. Det här måste vara det galnaste jag varit med om och en konsertupplevelse att minnas.
I övrigt händer inte mycket på scenen. Vigilands uppträdande under fredagen spöade skiten ur Niklas Strandbråtens. Men den här publiken kan ingen rå på.
Jag delar ut festivalens första femma i betyg, till det häftigaste dansgolvet jag upplevt. SEEB får nöja sig med godkänt.