Moonica Mac bjöd på underhållande mellansnack och skämtade om att det kanske behövdes kravallstaket då någon i publiken ropade åt henne.
Det hade gått drygt ett år sedan Moonica Mac stod på scenen i Kulturens hus senast när artisten greppade mikrofonen i samma lokaler igen. Den här gången med ett mindre resesällskap men med en nästan lika stor publik som senast.
Lisa Brolander, som blivit Dalarnas Monica Zetterlund, hade enbart en kompmusiker vid sin sida vilket gjorde att hennes röst fick ta en ovanligt stor plats i rummet. Något som gjorde henne nervös på förhand, berättar hon i tv-intervjun (ovan).
– Jag är lite hes, det brukar inte folk höra, men om jag hade varit skidåkare så hade jag haft en liten känning i ljumsken i kväll och vet inte hur mycket jag kan ta i, om det brister eller bär. Jag kanske fick hålla igen lite i sången men inte på känslorna.
I en väldigt avskalad konsert, där både gamla favoriter som "Dalarna" och "Till slutet av augusti" och helt osläppta låtar fick plats, blev stillheten i rummet påtagligt. Mellan låtarna passade artisten därför på att skämta mycket om att hon saknade både konfetti och pyroteknik.
Dessutom konstaterade hon att det var "snöslask, november och söndag – mycket som jobbar emot en artist denna kväll".
– Den här typen av spelning är kanske perfekt en ruskig söndag, det kan inte bli sämre (skratt). Det kanske är skönt att komma in i den här lilla gemenskapen som ändå blir när man spelar live. Att få sitta en liten stund, glömma rusket och värma sig, säger hon.
I en intervju efter konserten berättar Moonica Mac att hennes röst oroade henne inför spelningen i Luleå.
Fakta
Moonica Mac
Kulturens hus, söndag 18.00
Längd: 1 timme och 26 minuter.
Publik: En stillsam publik på några hundra personer i en ganska välfylld stora salen.
Moonica Mac fick uppskattning av publiken i Kulturens hus, då det både bjöds på tårar och stående ovationer bland bänkarna.