Det är november och lördag. Rimfrosten hänger tung i luften och sällskap efter sällskap tränger sig innanför dörrarna till Bistro Norrland för att undgå kylan. Det är Klubb Makten, vars syfte nog egentligen är att sprida ut bitar av Musikens Makt, Luleås bästa festival och stora värme även under resten av året. För lite sensommar i november är nog precis vad som behövs.
Klockan hinner slå elva och några minuter över det och den stora flock människor som fastnat vid entrén börjar blygsamt närma sig golvet framför scenen. Några minuter till går. Sedan kliver Kitok på.
Sist Magnus spelade i Luleå var jag där. Det var på Musikens Makt år 2013 och han spelade precis den musik vi alla var så vana vid. Jag hade lyssnat på Magnus Ekelund och Stålet länge. Liksom många andra i Luleå. Och vi var många som blev chockerade när Magnus plötsligt svidade om till Kitok. ”Vad är det här för jävla hip hop?” Det är Kitok snabb att kommentera:
– Va?! Vad är det här för nåt? Han ska ju göra indierock!
Vi skrattar och vi känner igen oss men den skepticism som tidigare hägrat förintas snabbt. Det sker plötsligt men självklart, precis som musiken har vuxit fram. Allting förklaras genom låtarna. Det handlar om att förändras, om att resa sig ur askan och om att våga lämna det gamla och trygga bakom sig. Det är snart hela publiken med på. Till Sthlm City ljuder allsången och under Paradise Jokkmokk kokar hela lokalen.
Spelningen går snabbt och explosivt. Vi får höra en blandning av välkända singlar med mäktiga och ännu okända låtar att vänta i det kommande albumet. Det märks att Magnus, Stina och Erik spelat ett tag, fastän allting är så nytt. Och precis som det står klart att denna musik verkligen är vad Magnus ska göra, står det även klart att Klubb Makten måste förbli ett stående fenomen.