Längst in i gamla Åhléns invid Storgatan finner vi Erling Johansson, upptagen med att bättra på ett av sina konstverk.
– Jag måste lätta upp den blå färgen, förklarar han och fyller i de blå fälten med en ljusare nyans.
En konstutställning i en övergiven affärslokal, hur kom du på den idén?
– Vi fick tips om att den här lokalen skulle bli ledig och arbetade för att vi skulle få göra en konstutställning i den, förklarar han.
Åhléns hyr fortfarande den gamla lokalen och chefen på varuhuset tyckte det var en kul idé.
Målningen han jobbar med är flera meter bred. Den föreställer Norge, Sverige, Finland och de fyra årstiderna, berättar han.
– Det är vår i Norge, sommar i Sverige och höst i Finland. Sedan är det vinter i förgrunden över hela bilden.
Längst upp syns midnattssolen och Lapporten.
– Lapporten ser ut som en mun när den speglar sig i vattnet, konstaterar han.
I skyltfönstren står några porträtt som han också har målat. Från och med torsdag till söndag har han planerat att måla flera porträtt. Förre kommunalrådet, liksom en känd boxare sägs vara anmälda, men det är mycket som ännu verkar oklart runt arrangemanget. Ingen av hans medhjälpare kan heller svara på hur länge utställningen kommer att pågå. Bara att den uppkommit väldigt spontant. Och när det skymmer utomhus kommer han att sätta igång, utlovar han.
Om intresserade åskådare inte blir insläppta kan de åtminstone kika in genom de stora skyltfönstren.
Det är porträtten som gjort Erling Johansson mest berömd. Han har själv beskrivit sitt porträttmåleri i boken Svenska Konstnärer. Hur han försöker framhäva inre egenskaper som om de vore ett arkitektoniskt landskap. Hur han fångar det karaktäristiska i modellens grundhållning, rörelse och andlighet.
– Jag belyser dem med starka lampor, därför går det inte i dagsljus, säger han.
Efter en stund ser han ett tydligt färgspektra med alla färger – han kallar det personens energifält. Människan blir en kristall där ljusbrytningen i färgerna är själen.
Den historia som brukar berättas om Erling Johansson är att han är uppvuxen i Sarvisvaara, två mil från Nattavaara i en laestadiansk familj där det var förbjudet att måla, sjunga och lyssna på musik.
– Att bli konstnär var inte på modet, säger han.
Trots det bestämde sig hans 12 år äldre bror för att bli reklamtecknare. Skolorna låg så långt bort att han studerade genom brevkurser.
Erling Johansson såg upp till sin bror och ville också rita. I skolan upptäckte lärarna snart hans talang, gav honom extra teckningslektioner och uppmuntrade honom att bli konstnär.
– Jag hade hoppat över kluddstadiet och målade redan från början fotografiskt.
Det blev kontroverser med pappan och styvmamman, men han vek inte från det som var hans kall.
Erling kom så småningom in på Konstakademien i Stockholm och därefter Akademi Ateneum i Helsingfors.
– Innan jag började i Finland målade jag expressionistiskt, men där lärde jag mig måla konstruktivistiskt. Idag målar jag till hälften expressionistiskt och till hälften konstruktivistiskt.
Efter utbildningen fick han ett stipendium i Paris, där han stannade i över 20 år, innan han flyttade till Stockholm, där han i huvudsak lever och verkar idag – men han har fortfarande ateljéer både Paris och i Sarvisvaara. Hans konst finns i hela Sverige och i många olika länder. Han har också gjort flera filmer.