– Konstrummet har blivit en plats för lugn och ro. Många av ungdomarna går dit när de vill komma ifrån en stund – när de söker tystnad, säger Lars Lundqvist, anställd på boendet och konstnär.
Han har tidigare låtit ungdomar uttrycka sig fritt i ett rum på väggar och tak i projektet ”Ung konst”.
– Det var när gamla konsthallen i Luleå skulle stängas. Gymnasieungdomar bjöds in under skoltid för att fritt uttrycka sig. Det blev lyckat. Några av ungdomarna sökte sig även dit under kvällstid, nästan som en fritidsgård. Därför är jag tacksam för att hotellet lät oss få tillgång till detta rum. Visst är det vackert, säger han och slår ut med armarna.
Noggrant skrivna ord, på en mängd olika språk, blandas med bilder som berättar om hunger, längtan, oro, kärlek och givetvis krig. Här finns berättelser om saknaden efter en mamma som är kvar i hemlandet men också efter den mat man är van vid.
– Många av dessa unga killar sover väldigt dåligt. Deras resa är inte slut - därför är det viktigt att de själva får berätta sin egen berättelse.
Lars Lundqvist menar att alla blir stärkta av att lämna ett avtryck, tala om att man finns och göra sig synlig.
– Jag har jobbat mycket med människor under mitt liv och jag har insett att alla behöver en scen. Enskilda livsöden och berättelserna finns redan. De är snarare rädda för just deras historia inte berättas, eller berättas av någon annan – filtrerad till oigenkännlighet av någon journalist eller skribent långt bort från den verklighet de känner till. Eller för den delen, berättar en historia som inte är sann.
Det var i början på året som konstrummet öppnades för fritt skapande. Då bodde ungefär 90 ensamkommande ungdomar ute på Nordkalotten. Idag är de cirka 40 totalt.
– Jag har inte lagt mig i vad de gör eller censurerat någon. Det har också varit fritt att måla över andras uttryck, men det har inte skett. Det är också därför vi haft vernissage i veckan. Väggarna är fyllda och killarna vill inte måla över det andra gjort, säger han.
Nu funderar de anställda på nya funktioner för rummet innan boendet på Nordkalotten stängs till sommaren. Då ska ungdomarna slussas vidare i samhället i väntan på ett beslut från Migrationsverket.
– Kanske blir det ett rum för filmproduktion. Vi har också funderat på att fylla det med symaskiner. Många av dem som bor här har ju försörjt sig på ett hantverk många år innan de kom till Sverige, säger Lars Lundqvist.