– Vi lyfter frågor om konstens värde i relation till arbete, säger projektledaren Hans Carlsson.
Sveriges Konstföreningar har sedan 2015 drivit projektet Konst i Arbete, där de gjort en djupdykning i konstprojekt, teorier, föreställningar och åsikter om hur och på vilket sätt relationer mellan konst och arbetet har uppstått i Sverige under 1900-talet.
– Bakgrunden är helt enkelt att Sveriges Konstföreningar förlorat 1 000 arbetsplatsföreningar på 15 år. Vårt uppdrag är att lyfta samtidskonsten, folkbilda och konstutbilda. Där har arbetsplatsen en uppgift, säger Karin Westergren, ordförande Sveriges Konstföreningar, Norrbotten.
Det föreningen noterat är att samtidigt som arbetsgivare ställer höga krav på sina arbetstagares kreativitet är det just kreativiten man först plockar bort.
– Jag tolkar det som att det är ett tuffare klimat på våra arbetsplatser. Tidigare kanske det fanns utrymme att på arbetstid driva en konstförening. Nu är det färre arbetsplatser där konst anses värdefullt och då för att företagsledningen visar intresse, säger Karin Westergren.
Norrbotten är inget undantag. Idag finns bara ett fåtal konstföreningar på länets arbetsplatser. De största är LKAB som har två stycken. SSAB, Munksund samt länsstyrelsen en vardera.
– LKAB är en stor resurs för länets konstliv och samtalet om samtidskonst. Dessutom en stor köpare av konst. Det handlar också om konstnärers möjlighet till försörjning, menar Karin Westergren.
Förutom att konsten fått allt mindre utrymme på arbetsplatserna har föreningen också noterat ett mindre intresse för att köpa konst. Något Karin Westergren ställer sig frågande till.
– Det finns ett starkt intresse för inredning och design. Varför är man villig att satsa pengar på en trendig lampa men inte konst på sina väggar. Det är frågor vi måste fundera över. Är vi kanske på fel arenor?
Hans Carlsson projektledare Konst i Arbete menar att just konstföreningar varit ett sätt att organisera sig utanför arbetet, samtidigt som konst, historiskt använts av arbetsgivare för vissa instrumentella syften.
– Den första konstföreningen i Sverige startades på chokladfabriken CAP i Göteborg på 1940-talet. Den drogs igång på initiativ av stadens intellektuella konstnärer tillsammans med företagsledningen i syfte att lära arbetarna att titta på konst, men också för att hålla dem borta från ”dåligheter”. Klassisk, svensk kulturpolitik med andra ord.
Hans Carlsson menar att denna anekdot kan tjäna som bild för att konsten per definition inte är god.
– Man måste alltid ställa frågan om vem som tjänar på konsten.
Tillsammans med konstnären Marika Troili höll han en föreläsning på måndagskvällen på Vetenskapens hus. Lokalen var inget slumpmässigt val. Marika Troili har nämligen med utgångspunkt från sina tio år som Postanställd undersökt om vad som hände med yrkesstolthet och kunskap på Posten när myndigheten gick från affärsverk, till aktiebolag och en av Sveriges största privata arbetsgivare.
– När jag började på Posten slogs jag av den stolthet anställda kända, men i takt med flexibilisering och effektivisering genom oräkneliga omorganisationer förändrades det. Även människosynen. Posten var inte längre den humana arbetsplats jag först klev in i.
I textverket ”Inga kärleksbrev i dag heller – Fortsatt framgångsrik kostnadsanpassning och löpande effektivisering” har hon använt sig av befintliga texter, uttalanden och citat tillsammans med egna reflektioner för att visa på hur ord och språk påverkar och driver utveckling.
– Språket döljer syften, menar hon.
Hon exempelfierar med platsannonser hon studerat och skriver om i Sveriges Konstföreningars antologi ”Konst i Arbete”.
– Förutom att det vi skulle kalla ett okvalificerat arbete i stort sätt har samma kravlista som en hög chefsposition idag är de egenskaper arbetsgivare lyfter fram högst personliga. Man ska vara prestigslös, kreativ, en lagspelare, engagerad och positiv. Arbetsgivare har med andra ord en känslomässig kravlista som kräver andra uppoffringar av sina arbetstagare, menar hon.
Projektet Konst i Arbete som påbörjades i Norrköping på Arbetetsmuseum i november i fjol avslutas denna vecka i Luleå.
– Föreläsningarna präglas givetvis av en norrbottnisk kontext där naturresurser och råvaror har en mycket större plats än tidigare föreläsningsorter i landet, säger Hans Carlsson och betonar att alla föreläsningar är gratis.
Fotnot: Under tisdagen hölls föreläsningar av Lena Stenberg, Anna östlund och Sofia Lundberg på Ebeneser. Ikväll föreläser Jenny Nordmark på Galleri Syster och på torsdag visas ett filmprogram på Konsthallen i Luleå.