Krigsoffer skildras i Vårsalongen

En enorm svart droppe faller mot golvet. Ljusdalskonstnären Jini Hedbloms skulptur "Mahsa" hänger tungt från taket och är uppkallad efter 22-åriga Mahsa Zhina Amini, som greps av moralpoliser i Teheran som tyckte att hon inte täckt håret ordentligt. Hennes död efter gripandet startade en stormvåg av demonstrationer, och fångas nu upp även i Vårsalongen.

– Det är en tår av tagel som svävar över golvet, mycket ekvilibristiskt, säger vice konsthallschefen Isak Nilson, ny ordförande för Vårsalongens jury.

Rekordmånga – över 4 000 personer – sökte till årets salong på Liljevalchs i Stockholm som liksom alltid är öppen både för utbildade konstnärer och autodidakter. Tillsammans med konstnären Jockum Nordström, just nu aktuell med en egen utställning i konsthallens nya tillbyggnad, och konstvetaren Isabella Nilsson, ordförande för Kungliga Akademien för de fria konsterna, har han valt ut 298 konstverk till en salong som åtminstone delvis präglas av något slags nordiskt vemod men också rymmer omvärldens turbulens.

Kvinna i raggsockor

Granne med tåren i tagel visas Charlotte Grunewalds textilkonst med motiv från krigets Ukraina. Med nål, tråd och tyg skildrar hon sorgen hos en gammal kvinna i raggsockor utanför sitt utbombade hus. Grunewald har även broderat de plågade ansiktsuttrycken hos människor som tagit skydd i tunnelbanan.

– Det är väldigt ömsint och empatiskt gjort, säger Isak Nilson.

Júlia Lobosco från Göteborg tar sig i stället an en stor brasiliansk korruptionshärva som avslöjades efter ett polisingripande under täcknamnet "biltvätt". Med fingrarna tecknar Júlia Lobosco de korruptionsanklagades ansikten i den mörka smutsen på en vit minibuss som hon sedan spolar rent med en hård högtryckstvätt. Ansiktena dröjer sig kvar i billacken – Loboscos videoverk berättar om ett avslöjande som födde hopp men också deppiga insikter om ett smutsigt system, resonerar Isak Nilson.

Men motivmässigt är det snarare naturen som är Vårsalongens huvudtema, bland annat i Annika Anderssons vävda lavastenar sammanbundna av gröngult garn, ett slags stiliserad isländsk äng.

Rödhake och nötväcka

Josefin Wedel visar sitt skira "Sommarlandskap", ett träsnitt och kollage med vackra växter i försommargrönska. Salongens äldste konstnär, 89-årige Per Torvald, har täljt och målat fåglar som rödhake och nötväcka, som han har arrangerat på omsorgsfullt utvalda trästycken.

– Det är väldigt finkänsligt alltihop, säger Isak Nilson.

Björn Ahlberg och Johan Sandlers "Bögberget" i brons föreställer klippor och syftar på Brunnsviken i Stockholm dit homosexuella tog sig för att kunna träffas utan att stoppas av polisen.

Men naturmotiven bär också upp det nordiska vemodet och ensamheten, framhåller Isak Nilson. Ett exempel är Mattias Fagerholms etsningar av kvarlämnade frötallar på kalhyggen, majestätiska solitärer som har långt till närmsta granne.

– De stirrar ut över förödelsen.

I Leena Jokela Hemses bilder på folktomma små fotbollsplaner i gräs ryms både total ödslighet och längtan efter människor och aktivitet.

Sliten tändsticksask

På Vårsalongen finns också legokonst, AI-genererade rymdlandskap och vad som kanske är en av världens minsta trägubbar, levererad till Liljevalchs i en sliten liten tändsticksask.

Vilket verk som bäst sammanfattar samtiden år 2023 beror på betraktaren. Kanske är det myllret i Svetlana Hällstens händelserika kollage "Allas krig mot alla", ett slags slagfält med människor och djur?

Isak Nilson pekar i stället på en väggbonad av de sociala mediernas tumme upp. "Okej" heter Lucas Willmans tuftade emoji i akrylgarn.

– Man kan fråga sig vad den här humoristiska tonen kommer från? Kanske är den som ett skydd mot mörkret runtomkring oss. Även om vi inte känner att allt kommer att bli perfekt är det kanske lite som titeln till det här verket "Okej". Det är kanske betydelsen av en tumme upp 2023 – "låt oss få det okej".

Vårsalongen 2023 visas 24 februari till 23 april.