Galleri Lindberg fylls av bilder med blågröna granar och berg, ensamma sjöar med blänk i vattnet där isen öppnar sig och en gammal husvagn mitt i skogen. En smal strimma sol letar sig in mellan träden och träffar stigen. Då liksom nu.
För 30 år sedan var Lennart Holmbom fortfarande färsk som konstnär. Han minns särskilt utställningen hos Lindbergs för det för den han fick sin första recension av den beryktade Stig Carlsson.
– Det var en recensent som man hade stor respekt för i konstnärskretsar. Han kunde vara väldigt kritisk.
Han skrev om utställningen att "Vätan och det dovt ruvande landskapet ter sig som ett hot. Glitter finns där inte men mycket dunkel och övergivenhet".
Och även om recensenten påpekade att Lennart Holmbom använde sig av ett något utslitet motiv - regnvåt asfalt - så klarade sig hans målningar granskningen riktigt bra, konstaterar Lennart Holmbom leende.
Så vad har hänt med Holmboms konst under tre decennier?
Svaret kommer inte snabbt. Detta är något han har funderat mycket över.
Efter utställningen Järnet och stadens ljus tillsammans med fotograf Ulf B Jonsson i Kulturens hus för fyra år sedan, där de slog publikrekord, har han känt pressen att visa upp något helt nytt. Han har nosat på idéer om installationer och videokonst, men funnit att det inte är någonting för honom. Han är ju ändå som bäst när han får hålla på med sin pensel och sina dukar. Flera motiv kommer igen år från år.
– Det är en fara det där, när man ska försöka konstruera något nytt. Risken är att det inte blir ärligt. Måleriet är ju så innerligt.
Så han håller fast vid sina norrbottniska skogar.
– Jag blir mer och mer fascinerad av granarna. Man kan bara stanna på en stig och stå still ett tag så får man en känsla för dem som är svår att sätta ord på.
Själv brukar han säga att hans måleri liknar mycket av det som gjordes runt förra sekelskiftet, exempelvis Skagenmålarnas konst.
– Sedan jobbar jag mig upp till 1950-talet, säger han skämtsamt och syftar på de tavlor som har dragning åt det lite mer abstrakta hållet.
Om någonting har hänt på 30 år så är det att han snabbare kommer fram till vad han verkligen vill.
Och faktiskt – om man tittar noggrant på utställningen – har det tillkommit några stänk av glittrig guldfärg.
– Ja, det är ett experiment. Men det är en svår avvägning. Det blir lätt för mycket.