Ett sÄ kallat residence-in-nature dÀr ett antal konstnÀrer frÄn Sverige, Norge och Finland bjudits in för att vistas, bo och arbeta i Norrbotten under en begrÀnsad tid.
â Det Ă€r ett kollektivt, experimentellt och nomadiskt sĂ€tt att arbeta konstnĂ€rligt dĂ€r fokus Ă€r platsen och dess historia, sĂ€ger Ă sa Jungnelius, initiativtagare.
Det Ă€r tredje gĂ„ngen Ă sa Jungnelius genomför ett residence-in-nature tillsammans med konstnĂ€ren Lisa Torell â de bĂ„da tvĂ„ tidigare gĂ„ngerna pĂ„ platser i SmĂ„land.
â Precis som Norrbotten Ă€r SmĂ„land ett lĂ€n dĂ€r produktionen under lĂ„ng tid prĂ€glat landskapet, speciellt skogsproduktion men ocksĂ„ en gĂ„ng i tiden glasbruk, sĂ€ger Lisa Torell.
Hon har under mÄnga Är bott i Tromsö dÀr hon doktorerat pÄ konsthögskolan och passerat Norrbotten pÄ resor ned genom Sverige. Resor som fött tankar om att vÀnda blicken mot norr.
à sa Jungnelius Àr sedan studietiden i Stockholm bekant med konstnÀren Hans Isaksson frÄn Kiruna. Den bekantskapen gav en viktig personlig ingÄng till norra delen av Sverige.
â Vi Ă„kte runt i Norrbotten förra sommaren och letade platser, men det var nĂ€r vi kom till Hans Isaksson förĂ€ldragĂ„rd i Lainio som allt föll pĂ„ plats. Det Ă€r ett paradis pĂ„ jorden, menar Ă sa Jungnelius.
De beskriver sitt projekt som en temporÀr forskningsstation, dÀr syftet med Ärets upplaga av residence-in-nature Àr, precis som tidigare Är, att undersöka allt frÄn samhÀlle, turism och konsumtion för att söka svar pÄ hur konstnÀrlig produktion kan bidra till det kollektiva samhÀllsbygget.
â TuristnĂ€ringen och politikerna vĂ€nder sig gĂ€rna till kulturen för att locka besökare, men vi vill bidra till ett konstnĂ€rligt samtal för att undvika att besöksnĂ€ringsjippon. Dessutom vill vi flytta ut samtidskonsten frĂ„n de urbana miljöerna. Vi menar att det inte finns nĂ„gotsjĂ€lvĂ€ndamĂ„l att den bĂ€sta samtidskonsten ska trĂ€ngas i storstĂ€derna. Varför inte locka ut publiken, menar de.
De sÀger att de via sina tvÄ tidigare residence-in-nature spridit ett nytt tankegods bland politiker. Exempelvis frÄgor om var offentlig konst ska placeras. MÄste skulpturen stÄ pÄ torget i stan? Hur ska mÀnniskor i avfolkningsbygder möta offentlig konst? Hur nÄr vi en ny publik? Àr frÄgestÀllningar de lyft i samband med sina tidigare arbeten.
Hur projektet i Lainio kommer att utformas vet de Ă€nnu inte, som sagts Ă€r âMammas hus i Lainioâ i sin linda. Samlandet, den arbetsmetod som ska anvĂ€ndas, har just börjat under ett antal rubriker som projektet utgĂ„r ifrĂ„n. Exempelvis ska sprĂ„kets mentala rumsordning och vintern, mörkrets, isens och snöns samtida betydelse undersökas och sorteras in likt en flora.
â Vi har precis börjat lĂ€ra kĂ€nna platsen genom att besöka arkiv, museum och ta del av historiska berĂ€ttelser. Senare i höst kommer vi att leva, bo och arbeta tillsammans i och runt Hans Isakssons förĂ€ldragĂ„rd. Projektet kommer att utformas kollektivt av de inbjudna konstnĂ€rerna som kommer frĂ„n vitt skilda konstnĂ€rliga discipliner, sĂ€ger Ă sa Jungnelius.
Kollektivet kommer dock att medverka pĂ„ Norrbottensmuseum under LuleĂ„ konstbiennal till hösten. I övrigt Ă€r huvudtanken att âMammas hur i Lainioâ ska pĂ„gĂ„ under lĂ„ng tid med möjlighet att plocka in nya deltagare under projektets gĂ„ng.
Och mÄlet, ja, det Àr givetvis att konstpubliken senare ska besöka Lainio.