– Det är fritt för konstnärerna att tolka temat. Vi systrar har också haft lite olika ingångar. Gemensamt är dock att vi alla upplever att vi som lever i periferin vet mycket om centrum, men de som lever i centrum vet nästan inget om periferin, säger Sara Edström.
Hon relaterar till sig själv och utbrister:
– Jag menar, jag är 48 år, kvinna, bor i Luleå och tror att jag kan leva som konstnär. Med andra ord. Jag känner mig ganska ute.
Hennes kollega Anja Örn menar å sin sida att utan periferin skulle centrum aldrig existera.
– Det är ofta det som händer i periferin som sugs upp av centrum och dess makt. Det finns även en frihet för oss som verkar i periferin, att göra det vi vill och önskar, säger hon.
Relationen mellan periferin och centrum menar de både är geografisk men lika mycket ett tillstånd. Där det i dagens samhälle råder en sorts konsensus kring idén om att centrum förvaltar kunskapen och därigenom också intelligentsian.
– Men som sagts, kanske det är tvärtom, menar Anja Örn.
Två av de konstnärer som inbjudits att delta i utställningen är Geraldine Barrera och Alexandra Arciniegas, båda från Colombia och uppvuxna i Barranquilla i norra delen av landet. Båda arbetar i residence under en månad och är andra omgången konstnärer i Galleri Systers arbete för att bygga upp en verksamhet med internationell konst residence i Luleå.
– Barranquilla ligger också i periferin där Bogota är landets centrum men är en stad som växer enormt snabbt. Otroligt många internationella aktörer bygger och gör affärer i Barranquilla, men ingen vet egentligen vilka intentioner de har, säger Alexandra Arciniegas.
Hon har själv lämnat staden för konststudier i Bogota där hon också jobbar på ett underground galleri som tar emot internationella konstnärer från hela världen som vill ställa ut.
– Bogota gäller för att vara den internationellt sätt coolaste konstscenen just nu. Extremt intressant, säger Sara Edström.
Både Geraldine Barrera och Alexandra Arciniegas har i arbetet med sina bidrag till utställningen "The epicentre of everything" hämtat inspiration från både populärkulturen och vardagen.
Geraldine jobbar med ett stort textilt kollage i ett arbetssätt hon kallar empiriskt. Kläder, lump, sopor och bortglömda prydnadsföremål laddas med ny innebörd i hennes konstnärliga praktik.
– Det här prynadsföremålet är exempelvis tillverkat i Tyskland, säger hon och visar på en numer smått sönderslagen porslinskulptur
– Troligen har det betytt något för den eller dem som en gång köpte eller fick det. Jag hittade det på Barranquillas soptipp och nu har det återvänt till Europa. Överlag har innovationer som först skapas i västerlandet en tendens att bli ljudligare, skrikigare och mer bombastiskt när de hamnar i vår kultur. Här i Luleå är allt så tyst, rent och välordnat, menar Geraldine Barrera.
De kläder och lump hon tagit med sig från Colombia menar hon visar på den betydelse färg och mönster har i hennes stad.
– Det är mycket färg och alla mixar vilt mönster och färgskalor. Vi omges av extremt högljudd information överallt, menar hon.
Alexandra Arciniegas jobbar istället med de smiley symboler som via mobiltelefoner blivit en del av vår vardagliga kommunikation.
– Vi slänger i väg ett textmeddelande snabbt. Men vad menar den enskilde egentligen med de symboler som skickas? Det ville jag undersöka genom att sätta dem i en ny kontext och dessutom använda det tidsödande korsstyngdbroderiet som kontrast till den moderna kommunikationens snabbhet.
Hennes plan var att tillverka 50 olika broderade smiley symboler. Hon gav upp vid 18.
– Det tog en vecka att färdigställa en tavla och jag är ännu inte riktigt klar över hur jag ska presentera utställningen. Jag gillar framför allt kul konst. Jo, det ska vara humor och kul, menar hon.
Utställningen "The epicentre of everything" har vernissage den 12 november och efter den öppnat är det också dags för Geraldine Barrera och Alexandra Arciniegas att åka hem till Colombia.
– Bara vi får uppleva snö innan vi åker. Ingen av oss hade tidigare besökt Europa och snö har jag aldrig sett, Alexandra Arciniegas
Hon försöker också vara vaken så länge hon bara kan i förhoppning om att få uppleva norrsken en natt.
– Det är fantastiskt här, så tyst. I Luleå kan man höra sina tankar, lyssna till sin egen hjärna. Det är fint att få upplevt det, säger Alexandra Arciniegas.