Katarina Pirak Sikku, född 1965, från Jokkmokk, gick ut Konsthögskolan 2005. Hon är bildkonstnär som tecknar och fotograferar, men väljer först och främst teknik utifrån vilken konstnärlig idé hon har.
Hon är själv same och redan under studietiden i Umeå började hon intressera sig för de rasbiologiska mätningar som gjorts på samer under första delen av 1900-talet.
– Jag vill berätta min egen historia – bli ett subjekt i min egen historia. Det är det som driver mig i mitt konstnärskap, säger hon.
När hon pluggade i Umeå hade hon en kompis som var arkivarie vid Umeå universitets forskningsarkiv. Genom honom hittade hon de instrument som institutet för rasbiologi hade använt. Det fanns även dokument med bilder från undersökningarna.
– Jag började prova att mäta mig själv och insåg att smärtan inte var fysisk utan mer psykisk.
Sedan dess har hon fortsatt göra efterforskningar om de rasbiologiska expeditionerna som pågick under åren 1922 till 1935, hela tiden med perspektivet hos de som blev undersökta.
I fotografier i utställningen i Havremagasinet låter hon sig själv mätas. På ett fotografi sitter hon ute i naturen och testar ett mätinstrument med en vit duk upphängd bakom sig.
– Rasbiologerna gick ju hem till människor och byggde fotostudios i deras kök och kammare. Att ha en vit bakgrund bakom folk är att anonymisera deras bakgrund. Det var det jag ville lyfta fram i den här bilden.
De allra flesta som utsatts för rasbiologernas kränkande behandling är döda idag, men Katarina Pirak Sikku lyckades komma i kontakt med en kvinna som hette Elsa, som syns på ett fotografi, som själv blivit utsatt och hon intervjuade henne. Det betydde mycket för hennes förståelse av det som skett.
Det finns också naturbilder från en vandring hon gjorde i rasbiologernas spår och på en vägg hänger teckningar av de bilder som finns bevarade på ett museum i Jokkmokk från rasbiologernas expedition 1925.
Katarina Pirak Sikku fann sina egna släktingar i arkivet bland 1 200 namn på personer som mätts. I ett verk har hon skrivit in sig själv överst i listan, mätt på samma sätt och enligt samma formler som de övriga.
På nästa våningsplan har hon teckningar från den mörka årstiden, en ljusinstallation av Luleälven och en videodokumentation från en av polisaktionerna vid protesterna mot gruvplanerna i Gállok.
Gylleboverket är en konstnärsgrupp på Österlen i Skåne som även driver en plattform för konstnärer i en gammal industribyggnad med olika konstnärliga aktiviteter. Bakom Gylleboverket står Jona Elfdahl, född 1977 från Göteborg, och Etta Säfve, född 1973 från Luleå, dotter till författaren Torbjörn Säfve.
– Det känns jätteroligt att få komma tillbaka hem hit och återknyta till Norrbotten, säger Etta Säfve som flyttade från Luleå när hon var 21 år.
Nere i källaren på Havremagasinet har de skapat en fantasifull installation som fyller hela rummet. Den heter "In the World Like Lovers Do". En smal bro leder ut till en ö, omgiven av vatten och lägereldar. Besökarna bjuds in att ta plats mitt i en ritual.
Det är många människor som har medverkat i videoverken som är filmade både på Gylleboverket och andra platser.
– Vi har samlats och gjort olika ritualer tillsammans och så är det en fotograf som smugit runt och filmat. Ingen har regisserat. Det handlar om hur vi kan lyssna på naturen både utanför och inom oss själv. Vi är ju naturen, förklarar Etta Säfve.
– Vi vill försöka förstå vad det är att vara människa i den här världen, förtydligar Jona Elfdahl.
Han vidareutvecklar det:
– I vår civilisation just nu försöker vi fixa vår situation genom att komma på smarta lösningar. Men här jobbar vi mer mot en inre omställning. Hur kan vi förändras som art till någonting mer inkännande, komma ner i varv tillsammans och utforska det okända, treva litegrann i utkanten av vårt förstånd, säger han.
Allt sker i en apokalyptisk och ordlös miljö. Ibland har de rävmasker på sig.
– I en värld där allting är i gungning och vi inte vet hur det är om ett år har konsten en jättepotential. Det känns speciellt att ta sig an de här utmaningarna med en konstnärlig eller poetisk attackgrund. Det är ett trevande på djupt vatten, säger Jona Elfdahl.
Fotnot: Vernissage sker klockan 12 den 25 februari på Havremagasinet. Till sommaren och i höst kommer det att öppnas fler utställningar i konsthallen på tema "Kollektivet".